Idag fick vi datum för när vår adoptionsutredning ska föredras och förhoppningsvis bifallas i nämnden.

Det blir den 17 september.

Vi har fått förfrågan om vi vill delta. Jag är nyfiken och lutar åt att anmäla oss, men vet inte om det är så mycket som egentligen händer. Någon som har deltagit och kan berätta hur det gick till?

Jag är trött på att försöka se upptagen ut. Min mentala status får sig snart en törn om jag inte får bita i något utmanande snart. Mittemellan jobb.

Idag har jag surfat hela dagen. Precis som igår. Mitt jobbliv är inte så variationsrikt numera. Nu på eftermiddagen har jag rensat bort alla mail jag sänt mellan under 2005 och 2006. 

Jag vill mest åka härifrån. Och göra annat. Har en lång lista i väskan som väntar på att bli avprickad inför husfotograferingen imorgon. Tänkte åka in till centrala Malmö för att utföra mina ärenden, men så slog det mig att det är Malmöfestival. Det är oerhört nervpåfrestande att vara bilframförande under festivalen - man kommer varken fram eller tillbaka. 

Sa jag att jag har TRÅKIGT?!

Det har varit två stora händelser bland bloggarna jag läser!

För det första har Grodis fått reda på att deras adoptionsakt äntligen sänts iväg till Bolivia. Nu väntar de barn! Trots att jag inte personligen är bekant med Grodis - endast via bloggen - så är jag så glad för hennes skull och följer hennes resa med stort intresse.

För det andra har Bulle i ett annat land fått träffa sin son för första gången. Det är fantastiskt att få dela det magiska ögonblicket via en blogg. Det svindlar.Jag känner inte Bulle i ett annat land personligen heller, men läser hennes blogg regelbundet.

Idag är en bra dag.  

Det känns konstigt att få sitt hem bedömt av en utomstående men nu är det gjort. Mäklaren har varit här. Jag har redan tackat ja till deras offert så nu kommer det gå undan. Fotograf ska bokas och huset kanske kommer ut redan till helgen - både i tidningen och på internet. Lite jobbigt känns det allt  att visa upp sitt hem på bild på internet, men det får jag väl leva med.

Mäklaren var en trevlig bekantskap som dessutom vurmar lite extra för små gatuhus. Prisindikationen blev ungefär där jag förväntade mig och känns rimlig. Sedan återstår bara att se om det finns någon som är intresserad av mitt lilla hus.

Uh.. jag undrar när jag ska få en smärre depression över att sälja huset. Jag har i sanning älskat varenda kvadratmeter av det så länge jag bott här. Det är 11 år i år....

Jag har drabbats av allergi. Eller nåt. Är en svettig, snurrande och snarkande fru på nätterna numera. Darlingen börjar bli mörk under ögonen av sömnbrist. Själv är jag rätt utless på min näsa.

För övrigt får jag inget vettigt gjort. Jag surfar mest. Tycker att det är ganska trevligt att Sverige är tillbaka från semestrar. Och jag väntar ivrigt på att barnbeskeden ska dundra in på BFA:s hemsida. Jag behöver lite positiv information.

Idag upptäckte jag - för första gången i mitt liv - att det annonseras i lokalpressen när stadsfullmäktige har sammanträde. I vår stadsdel sammanträds det den 29 aug. Har vi en gnutta tur så är vårt adoptionsärende med på dagordningen den dagen. Hoppas, hoppas.

Igår hade vi föräldrabesök. Vi är riktigt, riktigt pinsamt självupptagna numera. Allt handlar bara om oss - våra nya jobb, vårt nya hus, vårt gamla hus... Skämmigt. Dessutom är jag hetsigt otålig med det mesta. Allt ska gå i en flygande fläng. Går det för sakta så blir jag irriterad och snarstucken. Har liksom inte tid med lull lull och allmänt småprat längre. Jag MÅSTE komma ner i varv. Nästa helg jobbar Darlingen helg och jag måste nog ägna mig åt nedvarvning. Tror att denna helgen blev lite för mycket för mig; erbjudande om nytt jobb, upplopp på renovering, intensiv städdag, gäster och träffa mäklare idag. Fröken Uppvarvad.

Igår hade mamma med sig sina akvarellfärger för att vi skulle måla vår parytterdörr som ska bli trefärgsmålad. Fyrfärgsmålad om man räknar insidan... Mamma är utbildad inom färg- och formgivning och arbetar som konstnär så hon kan det här med färger och former. Eftersom Darlingen är färgblind och jag allmänt osäker så kändes det skönt att få lite goda råd. Så nu har vi fattat ett beslut. Det blir mörkgrön karm, olivmellangrå dörr, ljusgröna speglar och friserna målade i mörkgrönt resp olivmellangrönt.

Kan man vara kär i en dörr?

Jag har städat hela dagen. Nu är jag nöjd och det känns som jag städat tillräckligt för detta året. Fönsterrenoveringen orsakade en hel del damm och skit, men nu är det borta.

Om det inte vore för att mäklaren ska hälsa på imorgon så vete sjutton om jag lagt ner min själ i städandet. Har t o m gnuggat med liten mirakelsvamp som tar bort alla fläckar! Jag älskar den.

Ikväll kommer mamma och pappa hit. Vet inte om jag orkar fixa någon mat - vi tar det som det kommer. Förmodligen blir det pizza...

Igår blev vi ÄNTLIGEN klara! Utan Anderslövarens assistans, kunskap och engagemang hade vi aldrig klarat det. Vi hade helt enkelt inte gjort det.

Vårt hus har nu fått helt nya ögon - fönsterna är totalrenoverade enligt konstens alla regler. Det är så otroligt vackert. Tidigare var innerdelarna i furu - nu är allt målat i halvblankt vitt! Ett fantastiskt ljus strålar nu in i huset. Jag är så otroligt glad för att vi gjorde det.

Det finns inte många vänner som Anderslövaren. Han är en guldklimp. Jag begriper inte varför han är singel. Han borde inte gömmas undan i Anderslöv - han borde visas upp i lite mer tjejiga miljöer. Trevlig, intelligent, omtänksam, snygg, händig, kommunikativ, händig som få och inpassningsbar i alla sammanhang.

Precis när jag trodde att jag fick nöja mig med second best så blev allt jättebra!

Hade lönesamtal med chefens chef idag. Det tog en vändning som jag inte kunde drömma om i min vildaste fantasi. Precis innan mötet hade chefens chef blivit uppringd av en högre chef som ville förhöra sig om möjligheterna att "sno" mig till andra arbetsuppgifter. Lilla jag!

Jag fick otroligt mycket beröm över mina insatser. Mitt självförtroende som börjat vackla av senaste tidens händelser steg märkbart i takt med att jag fick höra att den högre chefen motiverat sin headhunting med att jag var den ende som hade den erfarenhet som krävdes och som dessutom var att lita på när det gäller leveranser och kvalitet. Jag blev så hjärtans glad att jag nästan blev tårögd.

Efter drygt en timmes samtal frågade jag chefens chef - om inte denna nya vändning hade kommit - om han hade varit beredd att förhandla med mig. Det hade han tänkt göra. Det var en skön bekräftelse på att de tänkt till.

Jag for hem. Något vimmelkantig av 180 graders vändningen. Sedan fick jag

samtal från den högre chefen. Ibland färdas information snabbt... Jag blev tillfrågad om jag ville ingå i två olika projekt på 50 % och kvarstå som ansvarig för mina nuvarande arbetsuppgifter (50 %) tills vidare. Klart jag vill! Sedan sansade jag mig - vis av erfarenhet - och sa att jag, innan jag accepterar, vill ha ett lönesamtal. Det lovade han att vi skulle ha och eftersom de ville ha mig, och jag vill arbeta i projektet skulle vi med all säkerhet komma överens!

Vi ska höras på måndag eller tisdag och prata vidare. 

Jag kan inte fatta - jag kommer få jobba med PRECIS det jag vill!!!!