Idag ringde mäklaren.

Han undrade om det var många som glidit förbi och spanat på huset. Jag har själv inte märkt något. Däremot rapporterar min granne genom att hojta bilmärke och göra tumme upp/ner. Ett något subjektivt sätt att mäta intresse och bedöma prisbild. Helt enkelt helt värdelöst :-)

Hur som helst. Det har varit ett ganska stort intresse. 6 familjer har bokat tid för visning på onsdag. Eventuellt blir det fler.

Hoppas det finns någon som vill köpa så att inte alla är fluktare...

Blev inte så mycket klokare av BFA:s svar på min fråga.

C skriver att de inte vet så mycket mer än att de ska ansöka om auktorisation i januari 2008. Att ansöka om förnyad auktorisation innebär inte med automatik att man gör en översyn av reglerna, reglerna kan ändras dagligen i vilket fall. Det finns inga indikationer på ändringar, men erfarenhetsmässigt säger man att det KAN komma att bli en förskjutning i tid pga auktorisationsansökandet, men man VET inte.

De kan inte lämna några garantier men som det ser ut idag så är det fortfarande 1 års väntetid i Sverige på att skicka handlingar. Med tillägget att "detta kan ändras".

Så min slutsats av det hela är helt enkelt att fortsätta härda ut. Och inte hoppas för mycket. Men jag kanske inte behöver börja överväga ett barnlöst liv (som jag gjort av och till i helgen) ännu....

Igår förkunnade jag för Darlingen att min viktkorrigering inleds idag. Han frågade "Är du verkligen säker?". Vilket fick mig att bli lite osäker på vad han egentligen menade...

Idag bjöd en kollega, som är nybliven mamma, på frukost. Bäbisen var en raring och jag var hemskt hungig. Det gick både bra och dåligt. Två frallhalvor. Ingen kanellängd, spartanskt med pålägg, inget smör, ingen juice.

Duktiga lilla jag. Äter som en sparv. Eh... eller nåt...

En dag i maj protesterade jag mot bäbisuppvisning i min blogg, Bäbis-uppvisnings-protest. Och för en tid sedan kom jag ut ur garderoben vad gäller djur - jag gillar inte djur. Trots att jag ägnade hela min uppväxt åt att ömma för några förvildade ladugårdskatter med skabb och mask. Hade också delad vårdnad om ett marsvin som fick stopp i tarmen med jämna mellanrum (varpå handpåläggning krävdes).

Under sommaren har jag genomgått en metamorfos. Jag har börjar smågilla Bäbisuppvisningar. Jag tror inte att det har att göra med att jag fick mat samtidigt... Jag har också ägnat otaliga timmar åt att titta på "Djurpolisen i Houston". Programmen brukar börja riktigt eländigt med att de stackars djuren blir räddade från allehanda hemska ställen. Efter en halvtimme har de duktiga djurpoliserna adopterat bort djuret - ibland svanslöst, blint eller berövade ett ben. Men lyckliga!

Idag funderar jag därför på om min allergi (som är av mycket märklig art och oförutsägbar) och mina hastigt påkomna svettningar (som jag tror är begynnande klimakteribesvär) påverkar min personlighet på ett oanat sätt!?

Förresten är Renässans ett himla mög.

Lunch hos föräldrarna i Bjärred. Smörstekta kantareller på rostat bröd. Plommonätning. Uterumssitteri. Chokladrussin. Sol. Regn.

Så här tillbringade jag mina söndagar förut. Innan jag träffade Darlingen. Numera så har vi svårt för att hinna med att bara "vara". Därför var det extra skönt att inte ha en massa måsten denna söndagen.

På kvällen kröp vi ihop i sängen, tände levande ljus och tittade på TV.

Fler sådana söndagar åt folket.

• Har med något till värdinnan. Igår hade alla visst lite ont om tid eftersom värdinnan fick 8 flaskor vin.

• Hälsar på varandra med yviga kramar och utbrister saker i stil med "Oh, vad snygg du är i håret!" eller "Oh, vad du har blivit smal!". Någon enstaka gång får man utbrista "Guuuud, vad du har blivit TJOCK!". Men bara om vederbörande är gravid. Känt gravid. 

• Diskuterar viktnedgång och allehanda bantningsmetoder. Jag var ensam om att ha funderat på att gå upp i vikt som omväxling. Möttes med viss skepticism.

• Uppdaterar varandra på saker som hänt sedan sist. Men uppdaterar främst varandra på vad som hänt alla andra. Som inte är närvarande. Som inte ens kan sägas ingå i våra liv längre. Mer än som omtalade på tjejmiddagar, typ ex och andra vilsekomna själar.

• Avslöjar hemligheter. Årets tjejmiddag nådde dock inte förra årets höjder där två graviditeter avslöjades och två av varandra oberoende ivf-försök ventilerades. Dock avslöjades en armbandsförlovning, ett förestående giftermål och eh... nä... det var nog inte mer...

• Röker utomhus och dricker inomhus. 

• Gurglar konstigt och försöker se näpna och häpna ut för att ställa sig in oss bäbisarna. Undertecknad utgjorde inget undantag. Mitt framgångskoncept är tungklick, vilket renderade ett och annat sagligt leende.

• Diskussion om forna tiders räder på stans nöjesetablissemang. Det stora flertalet av oss är mycket nöjda över att inte behöva hänga på Paddy's (även om det är ett mycket trevligt ställe), göra konstiga rumpavtryck i häcken vid busshållplatsen, beställa drinkar medelst pantomim eller somna med sms-apparaten i handen.

• Försöka förhöra det fåtal (1,5 personer ) som fortfarande är singlar på ett diskret sätt, väl medvetna om att vi är snubblande nära att låta som de där "parmänniskorna" som vi föraktade förr. De som uppmuntrade oss singlar att berätta små kuriositeter och små anekdoter om personliga tillkortakommanden på fester för att låta sig roas. Vi vill ju inte bli likadana samtidigt som vi vill veta hur livet gestaltar sig för de som fortfarande letar efter drömprinsen. Genuin omtanke som krockar med ens egna fördomar.

• Diskuterar husägandets vedermödor, olika kitt kvaliteter, bryderi om husköp (konstigt nog ordas inte en stavelse om inredning eller kläder), målarfärg för gravida och bo i innerstan kontra att bo dit buss 4 går.

• Talar länge och väl om plastikkirurgskandalen. Meningar inleddes företrädesvis av "Jag läste..." eller "Jag hörde...". Ingen kan inte säga att vi inte hänger med i samhällsutvecklingen. Däremot diskuterade vi inte Sudan-frågan.

Vi pratade inte heller om våra darlingar, vårt sexliv eller andra mindre rumsrena saker. Man skulle kunna säga att vi blivit tråkiga. Men det tycker inte vi. Vi tycker att våra liv har blivit mycket mer innehållsrika än förr.

Det finns en 20-minutersregel när det gäller inköp av kläder. Om man inte köpt något inom 20 minuter (som man vill ha) så kommer hela inköpsrundan gå i stöpet. Jag klarade 60 minuter utan att handla. Sedan åkte jag hem.

Vid närmare eftertanke är det nog tillrådligt för mig att krympa kroppen en aning. Klädutbudet för väldimensionerade flickor är diverse tunikor med leggings. Denna kroppen ser extremt onödigt stor ut i tunika.

Sålunda måste något göras. Det är nämligen inte längre något alternativ att låta bli att modifiera kroppsstorleken. 

Attan.  

Prinsen är my true soulmate!

Assa... den svenske prinsen. Men har inte han en Emma? Och har jag inte en Darling? Jag tycker dessutom att han är lite för ung för mig. Och lite för känd. Man måste VERKLIGEN banta om man ska ihop det med en prins.

Jag tror jag behåller min Darling. Han är liksom redan min och dessutom dyrkad av mig.

(Inspirerad av Zippo som hittat en länk till dejt-test. Testa själv vettja!)

Jag står inför att ekipera mig inför hösten. Det kräver mobilisering av krafter.

Jag är för stor för att anses vara normalstor och för liten för att vara fet. Kläder är en enorm känsla till frustration för min del - allt som går om stussen flaxar obehagligt i midjan. Allt som passar i midjan når inte runt stussen. Finns det verkligen ingen annan som har samma kroppskonstitution som jag? Det verkar som om man antingen måste vara jämntjock eller smal. Därför har jag haft allvarliga funderingar på att äta upp mig till jämntjock. Bara för att klädutbudet ökar. 

Eller kan jag banta. Men det är en ledtid på några månader. Och jag behöver kläder NU.  

Hm... jag väljer alltså mellan att göra ingenting (och gå naken i höst... INGET alternativ), banta (och gå naken i höst.... INGET alternativ) eller tjocka till mig (som är enda alternativet eftersom de andra redan ratats som alternativ).

Jag måste nog fundera mer på detta. Det känns inte rikigt logiskt och rationellt.

Eh... det känns helt enkelt som jordens sämsta ursäkt för att inte ta itu med kroppsviktsjustering.