Idag hade vi morgonmöte på kontoret. Receptionisten skulle - på begäran från en kollega - beskriva ett nytt bokningssystem för resor. Systemet ÄR komplicerat vilket föranledde genomgången. Men är det arbetsgivarens önskemål att vi ska använda det så är det väl vår förbannade plikt att hörsamma det?!

Genomgången inleddes med att regionchefen lämnade rummet med följande kommentar:

"Det här har jag inte tid med. Du (receptionisten) får boka mina resor i fortsättningen", sa han, flinade och gick ut. 

Sedan började genomgången. Spydigheterna om systemet och det negativa tonläget eskalerade. Den som ursprungligen bett om att få genomgången var värst och han drog snart med sig sin chef och andra kollegor på avdelningen. Till sist var de negativa människorna helt tongivande. Jag tycker egentligen också att systemet är för svårt men hela situationen höll på att gå oss ur händerna - alla gav varandra alibi för att slippa lära sig systemet. Det säger egentligen mer om deras möjligheter att ta till sig ny information än om systemet. Till sist tröt mitt tålamod och jag vågade mig på att lufta strupen:

"Så himla svårt kan det väl inte vara. Pia (fingerat namn) hjälper er att lägga upp en profil. Jag tycker att ni är negativa. "

Sedan avslutades mötet och jag insåg att dessa höga, betydelsefulla (i sina egna ögon) herrar fått ett ont öga till mig. Känns obehagligt och ovant eftersom jag inte känner dessa personer lika bra som mina gamla kollegor. Förhoppningsvis manade mina ord till lite eftertanke men det tror jag ingen kommer att erkänna. De känner sig dumma. Och sådant riktas mot den person som fått dem att känna sig dumma (=moi).

Det märkliga är att när jag levererat slutorden så fick jag medhåll av personer som valt att sitta helt tysta medan de negativa personerna fick utrymme. Varför vågade inte dessa personer säga något? Jag har brutit en osynlig linje som jag borde begripa att jag inte fick överskrida. Och DET är obehagligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...