Mina farhågor om gratifikationen var helt korrekta. Löneförhandlingen strandade. Min blivande chef kunde (ville?) inte påverka min lön TROTS att jag noga förhörde mig om vem jag ska diskutera villkor med. H*n kunde inte heller ange ett enda argument till nada-inställningen utan hänvisade till sin chef. Imorgon ska jag träffa min blivande chefs chef och avkräva dem en del förtydligande om mina villkor och deras långsiktiga planer med mig.  

Mitt tålamod tryter. Jag har aldrig varit med om maken till senfärdighet och illa hantering av medarbetare. För att få lite nya infallsvinklar och testa mina åsikter ringde jag facket och min privata mentor. Bad dem båda vara brutalt ärliga med hur de uppfattade min historia och mitt sätt att berätta. Det fanns inget att klaga på - jag framstod som lugn och samlad och mitt ställningstagande och min frustration står i proportion till hur jag har behandlats. Jag fick två användbara råd. Det ena var att korta ner "historieberättandet" och bli mer stringent. Det andra var att fokusera på varför mina chefer accepterat ett möte för att diskutera mina villkor om de visste att det inte skulle leda någonstans. Och varför tog det 2 månader att komma fram till att det inte finns några pengar till att höja min lön?

Det andra rådet är viktigt. Om jag fått klara besked om att det inte skulle bli någon löneförändring hade jag med 100 % sannolikhet sökt andra tjänster. Det fanns en hel del att söka under sommaren. Fröken Lojal var lojal mot alla utom sig själv. Jag blev t o m uppmanad att söka vissa tjänster men valde (dumt nog) att avstå. Med andra ord har förmodligen deras uteblivna respons på mina löneanspråk försatt mig i dagens situation. Annars hade jag kanske haft ett nytt jobb. Med löneförhöjning.

Tack för kaffet. Jag ska aldrig mer vara lojal intill dumhet.

... hade jag fel angående att det inte skulle bli några ytterväggar denna veckan.

Det är på gång.

På måndag ska jag träffa en mäklare.

Friserade kalufsen igår. Min frisörska ska adoptera. Sist vi träffades (jag klipper mig inte så ofta...) hade deras utredning inte ens börjat. Nu är den klar!

Det enda som saknas är tydligen referenserna och läkarintyg. De har valt referenser med omsorg - en präst och en VD. Vi har valt referenser på annat sätt. Det finns säkert inget rätt eller fel, men ändå satt jag där och undrade om vi också borde tänkt taktiskt.

Jag avskyr när jag märker att jag blir osäker på mig själv i adoptionsvärlden. Normalt bryr jag mig inte så mycket om hur jag uppfattas - jag är mig själv. Men i adoptionsvärlden - med sina okända skuggfigurer på andra sidan jordklotet - blir jag osäker och känner behov av att gardera mig. Putsa, ansa och fluffa upp mitt liv så att jag framstår som en riktigt, riktigt fantastisk person som är värdig att adoptera ett litet barn från deras land. 

Ett exempel på fluff är att det i vår utredning står att jag kommer från ett musikaliskt hem där musiken hade stor betydelse. Man kan riktigt se bilden framför sig: Tre ungar med tindrande ögon med kastanjetter, dragspel och fiol i händerna, en mamma som spelar piano utan att behöva titta på tangenterna och en pappa med fingrarna inlindade i gitarrsträngar. Alla med munnar formade som ett 0; lyckliga och supermusikaliska.  

Fakta är:

• Jag spelade piano och tyckte det var urtrist. Övade en timme innan lektion och fick bannor av pianoläraren.
• Jag blåste av och till med föga entusiasm i en blockflöjt. Lille Katt och Köp varm korv.
• Jag sjöng i kör. Slutade när Mikaela (det hörs på namnet att det var en elak unge) trimuferande förkunnade för den samlade kören att mina näsvingar fladdrade på ett roligt vis när jag sjöng.
• Båda bröderna spelade i band - trummor och bas. På bortaplan.
• Mamma sjöng lite då och då, med fladdrande näsvingar. Det är nog genetiskt.
• Pappa spelade gitarr i sin ungdom. Det har jag sett på ett foto.

Igår fick jag brev om att jag tilldelats en gratifikation på 10.000 kr (före skatt) för väl utförd arbete i projektet. Nu är jag misstänksam.

Gratifikationen innebär förmodligen att de kommer att försöka baissa mina lönekrav. 

Därför är jag bara lite tveksamt glad. 

Jag borde vara mer tacksam. Det är jag inte.

Jag är förmodligen en mycket dålig människa.

Mina onda aningar om vårt bygge kvarstår:

1. Vi har inte fått någon ny tidplan. Vi är nu 5-6 veckor försenade.

2. Det måste tilläggsgjutas eftersom första gjutningsförsöket innebar att betongen inte fyllde ut kanterna där ytterväggarna ska vila. Igår upptäckte vi att någon påbörjat , men inte fullföljt. Det kommer förmodligen innebära att utlovat murningsarbete av ytterväggar inte kan starta denna veckan .... heller.

3. Vi har mycket tydligt specificerat fönster och dörrar inkl beslag mm i vår rumsbeskrivning. Av en ren händelse fick vi för oss att ringa RM- Snickerier och det visade sig att ytterdörren blivit felbeställd. Dessutom hade RM-Snickerier sänt kitt-prover till vår byggare som vi skulle välja mellan eftersom vi valt en ovanlig färg på fönsterna. Detta skedde redan i juni. Det har inte byggaren nämnt med ett ord! Nu börjar det bli brådis. Vad hade hänt om vi inte upptäckt det? Ytterligare förseningar?

Jag menar... om jag som banktjänsteman betett mig som en byggare skulle jag fått foten omedelbums. Tänk om jag struntade i att ringa mina kunder, tänk om jag glömde köpa den fond mina kunder vill köpa, tänk om jag ändrade räntan på lånet i parti och minut - då skulle förmodligen mina kunder förlora allt förtroende för mig och bytt bank. Jag hade troligen blivit anmäld som vårdslös och förlorat min rådgivarlicens.

Det är bara ett problem. Vi kan inte byta byggare.

Några ljuspunkter i mörkret är dock att vi lyckats prångla oss till ett styckeköp av en kökskran (Old Mix) från Kvänum (som jag ÄLSKAR). Trots att vi inte köpt vårt kök därifrån. Dessutom har vi troligen lyckats besluta oss för ytterbelysning - vi vet var lampan bor, men inte var man kan köpa den. Men det vet elaka grannen! Hej å hå!

Varje dag klickar jag igenom mina favoritsidor på internet som handlar om adoption. En kontrollstation är BFA:s hemsida för att se om några nya barnbesked har annonserats. Det har varit tunnsått med sådant på sistone. I juli kom det bara ett barnbesked - från Slovakien.

Kanske har webb-ansvarig semester? Isåfall kanske barnbeskeden dundrar in endera dagen.

Det ser jag fram emot.

Det känns rätt ok. Trots att solen skiner från en klarblå himmel och jag har börjat arbeta.

Mjukstartar lite med att göra det årliga licensprovet för att få vara rådgivare. Trist men nödvändigt.

Egentligen vet jag inte varför jag bloggar. Brist på stimuli kanske.

Jag tror att jag ska få en ny liten släkting. Fast det är så hemligt och graviditetsarla att ingen talat om det för mig. Jag är helt enkelt listig och intuitiv. Helt på egen hand.

Jodå.