Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt. 

Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på kvällsbio med flickvännen och pratar om att han ska flytta ner i källaren. 

Darlingen börjar få premiärnerver. Han ska snart ha sitt första blommor och bi-samtal. För vi vill ju inte ha jämngamla barn.

Idag påmindes jag om min gamla "väntan"-blogg. Den har legat i träda ett tag. Det var inte ett medvetet drag utan snarare en prioriteringsfråga. Jag övar på att prioritera och det går ganska bra vissa dagar.

Det intensiva första året med Knodden är över. Det har varit fantastiskt på många sätt, jobbigt på andra sätt. Vi har liksom alla andra föräldrar fått jordens mest underbare unge. Det har varit den absolut bästa tiden i mitt liv. Jag trivs som mamma. Jag trivs med att vara föräldraledig. Jag trivs med att vara behövd även om gossen inte alltid själv förstått hur mycket han borde behöva mig.

Senaste nytt är att vi väntar igen. Vi ska försöka adoptera syskon till Knodden. Alla handlingar är klara och väntar på avfärd till Landet. Vi inväntar några barnbesked - sedan går vår akti iväg.

Det är en gåva att få göra denna resan en gång till. Vi är verkligen lyckligt lottade.