Tant Tagg är en rolig bloggbekantskap!

Tant Tagg hade en länk till ett vuxentest på sin blogg.

Så nu vet jag det jag alltid känt på mig. Jag är för ung för min ålder. Typ (=ungdomligt uttryck) över 20 år. Egentligen är jag bara 23,4 år. Närapå en fjortis. 

Jag borde gjort fjortistestet istället.

När vi sent omsider vågade oss hem fanns det inte ett spår av alla okända människor som under några timmars tid betraktat och bedömt vårt hem.

Det fanns bara en liten lapp:

"Många trevliga och positiva i huset idag. Kändes som att en hel del av dem kan ha ett intresse i huset. Vi hörs"

VA?! Så kan man bara inte göra mot någon som är så nyfiken som jag är. Jag vill ha namn, adress, skostorlek och förmåga att tankeläsa.

Hur ska jag överleva tills mäklaren ringer igen? Nu ska jag ägna natten åt att fundera ut en bra ursäkt (förutom nyfikenhet...) för att ringa mäklaren imorgon för att höra lite mer detaljer. Får inte säljare tillgång till en intressentlista?

JAG VILL VETA. NU!

Just nu klampar det omkring ett gäng okända människor i vårt hem.

Det är nämligen visning. 9 personer/par kommer idag. Jag hoppas att det inte blir fler visningar. Det är så jobbigt att stajla hela tiden.

Jag läser ibland Soffs blogg. Soff och hennes man är ungefär i samma cykel som oss när det gäller adoption. Dessutom är det samma land som gäller för Soff och hennes man som gäller (hoppas vi) för oss.

Idag - när jag satt och slösurfade lite - så upptäckte jag ett inlägg som är riktigt, riktigt tråkigt. Jag har haft på känn att väntetiderna i Landet ökar. Jag har mailat BFA och fått luddiga svar. Nu visar det sig att väntetiden i  Sverige har ökat till mer än ett år. Barnbeskeden har blivit färre och därmed finns det fler som redan är klara med sina handlingar och väntar i Landet. Eftersom vi bara varit medlemmar sedan februari 2007 så kommer vi få sända tidigast nästa sommar (egen beräkning). Kanske ännu senare. Och då kommer ålderskravet slå till mot mig och Darlingen.

Nu vet jag varken ut eller in. Vi har valt ett lågt medgivande eftersom vi hela tiden fått signaler om att vi ska sända till Landet. Nu har vi ansökt om medgivande på "ej fyllt 2 år" och antalet länder är inte så många för sådana som oss (över 40 och kort äktenskap). Fan.

Vi måste nog börja tänka aktivt på Plan B. Fast jag vet inte riktigt vad den innebär. Ännu. Kanske något annat land. Med tanke på det stora intresset för adoption kanske vi helt enkelt måste ställa in oss på att åldern på allvar ställer till det. Ju längre väntetider desto svårare dilemma. Det handlar inte bara om längtan längre - det handlar om "barn" eller "barnlöst".