Vi behöver granngodkännande på förändringarna på vårt förråds storlek, från 5 kvm till 15 kvm. Det har legat över oss som en våt filt. Anledningen till det har varit att vår senaste kontakt med elaka grannen faller under rubriken "obehagligt och ilskframkallande". Vi blev helt enkelt ovänner med elaka grannen för att vår byggare larmade på tomten sent en fredag.

Eftersom Darlingen var den argaste av oss och jag dessutom har lite lättare för att lirka med folk så har jag självmant erbjudit mig att fixa godkännandet. Jag var nervös och fick tänka moduppbyggande tankar såsom "det är inte värre än att dö", "de kan inte vara mer än otrevliga" och "imorgon är en ny dag". Fick till och med ringa min kloka mor för att få lite stöd i tillvaron och några goda råd på vägen. Rådet blev att lägga mig platt längs trottoaren och göra en pudel. Iväg traskade jag med svettiga handflator.  

Tottoarliggeriet gick bra. Vi skildes åt som vänner efter en god stunds samtalande om deras trädgård, utelampor och allmänt skvaller. De har verkligen en mysig trädgård som jag kommer kunna få mycket inspiration av. Dessutom äger de en lampaffär så vi kommer förmodligen att gå till dem för att få hjälp att hitta utelampor i gammal stil. Slutligen bad de mig hälsa hem, till Darlingen.

Nu är jag så extremt lättad att jag med glädje ser fram emot att börja jobba. Det har hänt så mycket bra denna semestern.

Ikväll ska vi korrekturläsa adoptionsutredningen så att vi kan sända tillbaka den till utredaren. Om vi har tur så kanske vår ärende tas upp i nämnden redan i augusti?!

Sista semesterdagen och vi hann i mål. Nästan. Vi har fortfarande några fönster hos Anderslövaren men de ska komma på plats i veckan. Darlingen kommer ta ledigt en dag för att fixa.

Själv inledde jag storstilat garderobsrensning. Nu har vi nästan inga kläder kvar. Darlingen har mer kläder än vad jag har och det är ett sorgligt faktum att jag inte VILL handla kläder - inget kommer ju att passa! Jag känner mig nästintill desperat när jag tänker på mina volumiuösa höftmått. Jag har slutat väga mig för det var så deprimerande. Nu måste jag emellertid ta itu med det hela. Inga undanflykter funkar längre.

Nya tag.

I dagarna tre har vi talat om att vi ska ha tävling i vem som fångar flest sniglar. Fast vi har inte funnit tid att rigga tävlingen. Ikväll blev det äntligen en stund över.

Bonusen har grunnat länge och väl på hur hans fälla skulle se ut. Och vad det skulle innehålla. Han har samlat pinnar, blad, stenar och plastmuggar.  Det hela resulterade i en fälla med vindskydd och tak, ramp för snigeln att glida upp för, dekorativa stenar och massor av coca cola. Alla gillar väl coca cola?

Min var tämligen enkel. Plastmugg med öl nergrävd i rabatten.

Darlingens var också enkel. Plastmugg med sockervatten. Nergrävd i rabatten.

Sedan vidtog väntandet och vi tittade på Crocodile Dundee under tiden. I varje paus brakade vi ut ficklampan för att kontrollera fångsten. Min fälla var mest populär. Jag fångade ett tiotal feta och vuxna sniglar som avdagatagades. Bonusen fångade ett oräkneligt antal små, små sniglar som vi inte hade hjärta att döda. Darlingen fångade inget, men vi tror att igelkotten drack upp hans sockervatten.

Summa sumarum är alltså att även snigelvärlden är indelad i vuxen och barnsmaker - vuxna sniglar gillar öl, snigelbarn gillar coca cola.

Idag kom äntligen familjerättens skrivna utredning om oss. En del stavfel men mycket positivt. Nu ska vi hitta tid att korrekturläsa det och komplettera det vi tycker saknas.

På husfronten rör det också på sig. Igår gjöts källargolvet och i nästa vecka ska det börja muras.

Hemmavid fortgår fönsterrenoveringen och vi är nu inne på upploppet. Anderslövaren har gripit in och tar hand om bågarna och lämnar in ett fönster till kittning. Just nu lever vi i mörker eftersom vi har plywood för alla fönster. En något deprimerande tillvaro...

Har ringt och talat med en mäklare som ska komma hit och titta på huset när vi är klara med fönsterna.

Det är så himla skönt att det börjar hända saker - det har varit mer ansträngande att vänta än vad jag trodde. Man kan inte slappna av när man inte känner att livet går framåt.

Idag är en bra dag!