Åka skidor. En gång till. Andra gången i mitt liv.

Förra gången hamnade jag i out of bounds. I 5 graders nerförsbacke. Varje gång jag försökte ta mig därifrån föll jag en halv meter ner i skaren. Ålade mig slutligen upp. Allt filmades. Filmen är bland det roligaste som finns. Säger dom som inte var out of bounds.

Liften är inte att leka med. En gång hoppade jag av för tidigt och kanade baklänges ner i en skylt. Ett ben på vardera sida. Det var innan jag lärt mig att komma ur skidorna. En annan gång hoppade jag av för sent. Det var inte heller så roligt.

Första backen, barnbacken, var en pina. Gick för fort. Kunde inte bromsa. Ingen hade lärt mig hur man skulle göra. Min bror är en ond bror. Det sa hans fru i alla fall. Själv tappade jag målföret av skräck.

I mitten av veckan trillade jag för 164:e gången. Grät. Blåmärkt. Syskonbarnen stod runt omkring och försökte låta bli att skratta. Jag kom fick hjälpas upp av barn under 10 år. Nesligt.

Jag var utsedd att vara barnvakt till minstingen, fyraåringen. Efter två dagar såg jag inte röken av någon. Inte ens fyraåringen. Hon var nere innan jag djupandats färdigt. Det var skönt. Då kunde jag pensionära mig ner i sakta mak. Då var det ganska ljuvligt. Men det gick inte så fort.

Gick i skidskola. Med danskar. Var duktig i mängden. Sista dagen åkte alla danskarna hem. Jag tillbringade dagen som enda elev till skidläraren. Hon sa att vi skulle prova röd pist. "Rött är fint", tänkte jag och följde lydigt med. Kanade ner i säkerhet på rumpan. Tur att den är omfångsrik. Skidläraren ångrade nog sitt förslag. Har aldrig varit så skräckslagen i hela mitt liv.

Efter en vecka trumpetade jag ut att jag aldrig någonsin skulle våga åka utomlands för att åka skidor. Oavsett hur många skiddrinkar jag får. Oavsett hur många pengar lite det kostar. Alldeles för omfattande skidsystem. Rädd för att åka vilse. Eller tvingas kravla mig ner för röd pist för att komma hem.

Nu planeras resa till Österrike.

Jag tror jag måste låta sinnesundersöka mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...