Friserade kalufsen igår. Min frisörska ska adoptera. Sist vi träffades (jag klipper mig inte så ofta...) hade deras utredning inte ens börjat. Nu är den klar!

Det enda som saknas är tydligen referenserna och läkarintyg. De har valt referenser med omsorg - en präst och en VD. Vi har valt referenser på annat sätt. Det finns säkert inget rätt eller fel, men ändå satt jag där och undrade om vi också borde tänkt taktiskt.

Jag avskyr när jag märker att jag blir osäker på mig själv i adoptionsvärlden. Normalt bryr jag mig inte så mycket om hur jag uppfattas - jag är mig själv. Men i adoptionsvärlden - med sina okända skuggfigurer på andra sidan jordklotet - blir jag osäker och känner behov av att gardera mig. Putsa, ansa och fluffa upp mitt liv så att jag framstår som en riktigt, riktigt fantastisk person som är värdig att adoptera ett litet barn från deras land. 

Ett exempel på fluff är att det i vår utredning står att jag kommer från ett musikaliskt hem där musiken hade stor betydelse. Man kan riktigt se bilden framför sig: Tre ungar med tindrande ögon med kastanjetter, dragspel och fiol i händerna, en mamma som spelar piano utan att behöva titta på tangenterna och en pappa med fingrarna inlindade i gitarrsträngar. Alla med munnar formade som ett 0; lyckliga och supermusikaliska.  

Fakta är:

• Jag spelade piano och tyckte det var urtrist. Övade en timme innan lektion och fick bannor av pianoläraren.
• Jag blåste av och till med föga entusiasm i en blockflöjt. Lille Katt och Köp varm korv.
• Jag sjöng i kör. Slutade när Mikaela (det hörs på namnet att det var en elak unge) trimuferande förkunnade för den samlade kören att mina näsvingar fladdrade på ett roligt vis när jag sjöng.
• Båda bröderna spelade i band - trummor och bas. På bortaplan.
• Mamma sjöng lite då och då, med fladdrande näsvingar. Det är nog genetiskt.
• Pappa spelade gitarr i sin ungdom. Det har jag sett på ett foto.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...