Igår informerade vi bonusen om att han ska bli storebror. Han trodde att vi skojade med honom. Eller ljög. Vi fick bedyra 3 gånger att vi ALDRIG skulle ljuga eller skoja om en sådan viktig sak.

Bonusen har några kompisar som är adopterade så vi utgick från dem. Berättade att jag inte kan få barn och att vi därför kommer att adoptera. Vi hade bestämt oss för att inte berätta om att vi vill adoptera från Landet, utifall något ändrar sig framöver. Men samtidigt vill vi inte ljuga för honom. Så när han frågade vilket land vi vill/önskar adoptera ifrån berättade vi om Landet. Tittade i kartboken och vi konstaterade att Landet är låååångt borta. Liksom Vietnam och Kina (där hans vänner är födda).

"Måste jag följa med? Jag tycker det är jättetråkigt att flyga. Man bara sitter och sitter", sa han.

Vi svarade att vi gärna ville att han skulle följa med, men att det antagligen inte är möjligt eftersom det blir för många veckor borta från skolan. I värsta fall kan det dra iväg mot 2 månader....

Han har lite svårt att förstå att battingen blir ett syskon. Ett riktigt syskon.

Så vi fick gå igenom alla bonuskusiner (på min sida) och kusiner (på mamma och pappas sida) som han har och förklara vilket förhållande de får till battingen. Och det blev faktiskt lite klurigt. Vi tog light-versionen för Bonusen men jag hamnade i krångliga tankar... Jag menar, om jag och Darlingen hade fått biologiska barn hade det blivit halvsyskon till Bonusen. Eftersom vi adopterar istället så blir ju battingen också halvsyskon. Egentligen. Mina syskonbarn blir "riktiga" kusiner till battingen medan samma kusiner är bonuskusiner till Bonusen. Bonusens kusiner på hans mammas sida blir egentligen ingenting till battingen, men de är Bonusens riktiga kusiner. Fast det berättade vi givetvis inte om, men jag har inte tänkt på det förut. Plötsligt känns det som om jag är med i "Tomten är far till alla barnen" och julafton kommer att bli en enda röra.

Vi vet inte riktigt hur samtalet egentligen landade hos bonusen. Han verkade faktiskt lite tveksam. I sanningens namn har han tidigare - utan att veta om adoptionen- uttryckt tveksamhet till att få syskon.

Jag slogs av, när han satt där emellan oss i soffan, vad vi egentligen utsätter honom för. Han tvingas acceptera ett beslut som vi fattar. Som han blir berörd av. Som inkräktar på hans liv och bekvämlighet. Som tar uppmärksamhet ifrån honom. En allvarlig konkurrent om vår tid tillsammans. Han har inte alltid så lätt för att formulera sina tankar och funderingar och jag är rädd för att han håller det inom sig istället för att prata med oss.

"Jag tycker att det vore bättre om ni fick ett eget barn och inte behövde låna eller köpa ett", sa han och tittade ner. Då värkte det i mig. För hans skull. Jag undrar var han fått ordet "köpa" ifrån. Vi pratade inte alls om pengar. Så vi fick berätta att barn inte blir köpta. Det är inte tillåtet. En adoption kostar pengar men inte själva barnet. Det är resor, boende, löner till personalen, kostnader för barnhem, mat till barnen och sånt. Man kan ju undra om jargongen mellan hans kompisar är att adopterade barn är köpta barn.

Nu återstår att se hur det här bearbetas av bonusen. Han hinner i alla fall vänja sig vid tanken. Och jag tror faktiskt att han kommer att tycka att det blir spännande - han tycker väldigt mycket om barn, är social och snäll. Eller som han sa:

"Ett storasyskon ska vara lekfullt, roligt och hjälpsam".

Det kommer han att bli. Han kommer bli världens bästa storebror.

Idag har jag hittat en massa resedagböcker om adoptionsresor till Landet. Jag är helt fast. Blir bedårad. Försöker förstå hur det känns. Inser att jag nog inte kommer att förstå det förrän vi väntar barnbesked.

Ska göra om länkarna när jag har lite mer tid. Ska döpa dem till Resedagböcker så att det syns att det inte är länkar till bloggar utan till reseberättelser.

Idag stod det i tidningen. Den där hemligheten som vi fick veta den 24 maj.

En mycket känd plastikkirurg, som dessutom haft eget TV-program, har blivit häktad för våldtäkt. Han skulle lasra en bikinilinje, vilket normalt sker med lokalbedövning. Han valde att istället söva patienten och våldta henne. Hon var medveten om övergreppet hela tiden men kunde inte göra något pga av bedövningen.

Jag tycker det är så fruktansvärt att jag saknar ord. En önskad om ansad bikinilinje ledde till våldtäkt. Jävla karl. VAD försiggick i hans huvud när han bestämde sig för att begå ett sexuellt övergrepp på sin patient?! I sådana här stunder önskar jag att våldtäktsmän skulle bli kemiskt kastrerade.

Under semestern bestämde jag mig för att återigen gå med i Aftonbladets Viktklubb. Förra gången gick jag ner 10 kg. Det var ett år sedan.

Nu har jag gått upp alla kilona. Något måste göras. Måste gå ner i vikt. Darlingen gör allt för att stötta och har lovat att sätta in 1.000 kr för varje kilo jag går ner på ett semesterkonto.

Jag ska gå ner 15 kg.

Målvikten blir 73 kg. Puh!

Redan hungrig.

Vi har varit på trädgårdsfest hos Rosenfamiljen. En fantastiskt rolig fest. Vi var trötta efter bara 6 timmars sömn men hade riktigt, riktigt roligt. God mat, trevliga människor, dans och en glittrande nyanlagd pool. Rosenfamiljens senaste tillbyggnadsprojekt har blivit en oas. Ett uterum med liten tornbyggnad som rymde alla 45 gästerna.

Ramlade hem till mor och far kl 02.30 på söndagsmorgonen. Relativt alkoholade och muntra. Dagen efter var vi trötta. Satt i uterummet och frukosterade, litet gossebarn piggade upp oss och framåt lunchtid blev vi inbjudna på restätande till Rosenfamiljen. Så vi traskade återigen bort till Rosenfamiljen där alla 18 i släkten samlades för en slö lunch, poolbadning, fästingsplock på liten bebis och studsmatteaktiviteter. Lille Anderslövaren poolbadade med entusiasm för första gången. Att se en sådan liten kropp sprattla omkring i vattnet, hoppa från kanten, hamna med huvudet under vattnet och och dyka upp med en obetalbar min gjorde mig alldeles varm i hela kroppen. Det finns många små barn i släkten just nu. Jag fick ta hand om liten 6 månaders som skulle äta. Kände mig ganska fumlig men flickan var tålig och hungrig så det gick bra. Tanken på att vi - om ett år eller så - ska ha en egen batting svindlar. Tänk att vi har allt det där fantastiska framför oss!!! Lycka.

Jag har fått träningsvärk. Jag dansade lite för häftigt.