Fråga: Vad är 30 %?

När jag och Darlingen blev kära började vi tävla i vem som blev rikast på PPM. Darlingen ledde kron-ligan. Jag ledde procent-ligan.

En dag gick Darlingen om mig i procent-ligan. Jag surnade till, ökade risken och valde att blunda för det faktum att jag borde vara en ansvarsfull placerare.

Nu leder jag både kron-ligan och procent-ligan. Och vi är fortfarande kära.

Med andra ord är PPM romantiskt. Det för människor samman.

Svar: Det är årets värdeuppgång i procent på mitt PPM-sparande.

Jag är en resurs. En sån där som ska komma och hjälpa till när folk är sjuka, säger upp sig och är på semester. Det går sådär.

Har inte jobbat med kunder på 10 månader och är med förlov sagt ringrostig. Med andra ord behöver "resursen" (=undertecknad) en resurs att fråga. Fast det finns ingen. Annars vore jag ju inte där. Idag upptäckte jag att ingen kan det nya lånesystemet. Inte jag heller. Trial and error i sin allra bästa skepnad.  

Sålunda är jag ingen resurs. Jag är en belastning. Det vore bättre om jag var på semester. Då kunde kontoret kalla in en annan resurs.

Mitt bloggande har nu pågått i några månader. Men jag har slutat att chatta. Enstaka sms slinker iväg. Jag kan t o m skicka mms. Trodde i min enfald att jag hängde med. Liksom. Typ. Bah.

Men icke! Idag står det i tidningen:

"Så gott som varenda någorlunda datorkunnig person har eller har haft en egen datordagbok"

Sådär. Så återbördades man till pöbeln. Jag som trodde jag var lite fräck och modern med mitt bloggande.

Nä, numera ska man konto hos Flickr, Bilddagboken, Jaiku, Facebook eller Twitter. En ordinär blogg räcker inte längre. Man ska publicera bilder och skriva meddelande på max 140 tecken om vad man pysslar med just nu. Eller lägga in alla sina vänner i en internetbaserad Mina Vänner-bok där man lägger upp bild på sig själv, beskriver intressen, utbildning och sedan kopplar man ihop sig med alla man känner. Bland deras vänner kan man sedan hitta gemensamma bekanta...

Det är jobbigt att hela tiden ligga sist i utvecklingen. Och lite skrämmande hur snabbt internet utvecklas. Hot, kränkningar, förtal, manipulerade bilder, smygtagna bilder, filmer på misshandel... Hur ska vuxna någonsin hinna med att ligga före ungdomarna för att kunna förhindra kränkningar, hot och annat otyg på nätet? Ungdomar har så mycket mer tid att ägna åt internet än en vuxen med arbete.

Jag oroar mig för Bonusen och Battingen. Och för bli mossig.