Dagarna trillar bara förbi. Känner mig lite tom och innehållslös. Ser inte de små sakerna i vardagen medan jag hastar till jobbet och koncentrerar mig stenhårt på att få saker ur händerna. Går sådär.

Känner mig varken på dåligt humör eller gott humör. Blasé.

Fick i alla fall veta att en mycket god vän och kollega idag fått nytt arbete på ett av våra kontor. Jag har väldigt glad för hennes skull eftersom jag vet att hon gärna ville byta. Själv börjar jag alltmer misstänka att jag sitter med Svarte-Petter. Kontoret jag ska börja på tappar anställda i parti och minut till andra kontor. Känns inte alls bra...

Fast så tänker jag; jag ska bara genomleva det närmaste året i väntan på det STORA som ska hända på adoptionsfronten. Försöker ligga lite lågt och ägna mig åt annat tänk än jobbtänk. Har inte hört något från vår hemutredare sedan vi kompletterade med de sista papperna. Vore skönt att få medgivandet så vi kan gå vidare och ställa oss i kö till Landet. Jag misstänker att den riktiga väntan börjar först när man står i kö och när som helst kan få börja samla papper. Jag längtar.