Dagarna trillar bara förbi. Känner mig lite tom och innehållslös. Ser inte de små sakerna i vardagen medan jag hastar till jobbet och koncentrerar mig stenhårt på att få saker ur händerna. Går sådär.

Känner mig varken på dåligt humör eller gott humör. Blasé.

Fick i alla fall veta att en mycket god vän och kollega idag fått nytt arbete på ett av våra kontor. Jag har väldigt glad för hennes skull eftersom jag vet att hon gärna ville byta. Själv börjar jag alltmer misstänka att jag sitter med Svarte-Petter. Kontoret jag ska börja på tappar anställda i parti och minut till andra kontor. Känns inte alls bra...

Fast så tänker jag; jag ska bara genomleva det närmaste året i väntan på det STORA som ska hända på adoptionsfronten. Försöker ligga lite lågt och ägna mig åt annat tänk än jobbtänk. Har inte hört något från vår hemutredare sedan vi kompletterade med de sista papperna. Vore skönt att få medgivandet så vi kan gå vidare och ställa oss i kö till Landet. Jag misstänker att den riktiga väntan börjar först när man står i kö och när som helst kan få börja samla papper. Jag längtar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...