De senaste dagarnas gnäll och ynk har fått sin förklaring. Idag vaknade jag från min sötaste sida och gick upp utan att väcka Darlingen. Nytt snöfall under natten orsakade en skottningsangelägenhet som jag åstadkom vid 7-tiden. Det var fantastiskt vackert och tyst i hela byn. Och jag kände mig julfryntlig och gemytlig.

4:e adventfrukosten klarades av i soffan och jag var så charmig att Darlingen höll på att sätta kaffe i halsen. Han bjöds på färdigbredda mackor, kaffe och tända ljus. Halv nio for vi till mina föräldrar för att överlämna julklappar till min farbror. Jag fick till min stora glädje ratta bilen och blev lyriskt över hur kul det är att sladda lite. Jag kör alldeles för lite rolig bil nuförtiden. Man kanske borde rastas lite på en halkbana...  

Efter att ha styrkt oss med bondkakor och plättar med socker satte vi oss ånyo i bilen och for tillbaka till staden för att göra ett försök att hitta enbärsmust - en barndomsklassiker. Och vi fann dem direkt. Dyrt som värsta kvalitetsdrickan men det är det värt. Darlingen yrslade iväg med konstig förevändning. Jag lät honom hållas men börjar bli lite fundersam över vad han hittar på. Det är så attans hemlighetsfullt så han var tvungen att stänga in sig i något rum på ovanvåningen i 10 minuter för att gömma (?) min julklapp.

Tog en sväng på byn för att köpa gran och fick granpanik. På första stället - på lilla torget - stod en sorglig samling granar. Andra stället likaså och där fick vi dessutom veta att sista granleveransen kommit. Jag lyckades få magknip på en gåendes gång. Fast Darlingen sa att det nog berodde på att det bara guppade omkring en massa onyttigheter eftersom vi glömt äta lunch. Och han borde väl veta med tanke på hans yrke. Kanske hade han rätt - magknipet gick nämligen över (eller glömde jag bort det) när vi hittade en liten nätt gran på tredje stället. Det är svårt att handla gran när de är frusna. Jag förstår inte hur norrlänningarna och andra från kyligare breddgrader klarar det... Fast de kanske har ett öga för hur granen utvecklar sig när frosten gått ur grangrenarna. En annan sak norrlänningar förmodligen är mycket bättre på än vi skåningar är att borsta taken på sina bilar när det snöat. I Skåne kör man omkring på bilar med vita hattar - gärna flera decimeter höga. Jätteosmart.

Vi avrundade efermiddagen med glöggfika och julklappsbyte hos Farmor. Det var riktigt mysigt och vi fick en trevlig pratstund. Vi har oftast ganska så trevligt när det bara är vi.

Nu sover Darlingen på soffan. Jag provsitter ett par nya velourbrallor (!) och överväger om de kanske inte mår bättre hos Twilfit. I alla fall mår nog jag bättre om de bor på Twilfit. De passar liksom inte riktigt runtom i sitteriet.

 

brummelisa

21 december 2009 13:38

Men hallå, hur jag än letar i ditt inlägg hittar jag inte förklaringen till gnäll och ynk? Var det underförstått att du varit pms:ig och nu inte var det längre? :-P

*otålig*

 

pipeline

21 december 2009 15:05

Åh... jaha! Jo, det var nog meningen att det inte skulle vara tydligare än så. Det är väldigt märkligt att PMS:en kommer som en överraskning varje månad. När jag är mitt uppe i värsta ynket minns jag inte ett dugg av det jag kom fram till i efterhand förra månaden. Selektivt minne är nog en förutsättning för att vara kvinna.

 

Brummelisa

21 december 2009 15:44

Heheheee. Ja, man känner ju andra på sig själv så det var ju därför jag kunde räkna ut att det handlade om pms. :-P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...