Lita aldrig på tandféen.

När den eländiga féen (i egenskap av Darlingen) tar hand om den tappade tanden och lämnar en guldpeng i utbyte är det bara nys. Det handlar bara om omfördelning av resurser. Eller kretslopp om man är något slags skogsmulle. Det är inte jag. Jag är mer monetär och mammonaktig. Denna veckan har följande hänt, med grand final i morse:

1. Bonusen tappar tand och får guldpeng.

2. Darlingen blir av med guldpeng.

3. Jag dricker upp tanden. Nästan i alla fall. Den var halvvägs nere i magen och vände innan jag förstod vad jag fått i munnen.

Jag är speciellt emot punkt tre.

Jag har nu pratat allvar med vår tandfé. Man kan inte både få guldpeng och behålla tanden i ett tomt vattenglas. Det är varken logiskt eller konsekventiskt. På det sättet kan man icke uppfostra sitt barn.

Antingen sparar man sina tänder i en liten burk. Eller säljer man dem till tandfén. Man inte både få pengar och behålla varan.