Ringde mamma igen och blev lipig. Dumma mig. Jag borde låtit bli. Men det kröp fram att mamma också tänkt på sina symptom. Medan vi pratade tutade det i luren i mammas lur. Hon tog inte samtalet. Sedan ringde det på pappas mobil. Det var min svägerska (sjuksköterska) som ringde för att berätta att Storebror fått en allergisk reaktion som måste behandlas omedelbart.

Vi diskuterade allergier på taberaset i julas. För många år sedan - när jag delvis bodde i Stockholm - hälsade Storebror och Svägerska på. Vi strosade omkring i Gamla Stan efter frukost och Storebror drabbades av en allergisk reaktion som var väldigt kraftfull. Som tur var pågick det något slags evenemang i Gamla Stan och det fanns ett läkartält dit vi sprang. Han fick medicin och repade sig. Han fick också medicin för framtida bruk som skulle tas om det hände igen eftersom det är viktigt att allergichocken hävs omedelbart. I julas berättade Svägerskan att hon nu slängt "in case of" medicinen hon burit med sig i alla år. Bäst för datumet var passerat. Mamma berättade då att hon alltid gick omkring med allergimedicin för pappas räkning. Pappa är allergisk mot getingstick. Läkarna kan inte säga hur han kommer att reagera på nästa stick - antingen händer inget eller kan han få en kraftig allergisk reaktion. Får han en allergisk reaktion måste han komma under behandling genast, därav "in case of" medicinen i mammas handväska.

Så medan jag oroade mig för mamma och blockerade deras telefon drabbades min Storebror av allergichock. De är på väg hem till mina föräldrar nu för att få medicinen.

Nu oroar jag inte mig längre för en person utan två. Och dessutom har jag grymma skuldkänslor för att jag lipade inför mamma av oro och för att jag blockerade telefonen i ett akutläge.

Vilken skitsöndag.

 

Brummelisa

18 januari 2009 15:45

Nämen huuuua, vilken massa dramatik och oro på en gång!

Skönt att allt gick väl med Storebror och jag håller tummarna för att din intuition angående din mamma är helt åt helskotta den här gången.

En *KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM* verkar du definitivt behöva!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...