Det blev dyrt. Mer dyrt än vi räknat med. Men mammas och pappas blivande älskling är värd vartenda korvöre.

Det blev en vit växasäng från Ilva, en blommig matta, en leksakslåda, ett överkast, några kuddar, en supermegamjuk elefant och två virkade kuldjur som matchar tapeten och tapetbården. Åkejj... det kanske var en smula felaktig association men vad ska man göra när man inte har ett specifikt barn i åtanke. Kuldjuren var faktiskt roliga... Jag lovar...

Darlingen monterade så svetten lackade. Sedan ställde vi oss för att granska våra skapelser.Det blev finfint. Vår beslutsfäighet och raskhet gjorde mig så entusiastisk (och understimulerad av att stå och titta på när monteringen skedde) att jag provfotograferade. Det var lite dumt gjort eftersom det plötsligt uppstod behov av gardiner , lite tavlor och allmänt lull-lull. Det är sånt som syns när man provfotograferar... I mina drömmar ser jag framför mig en ofantlig snygg vimpelsamling att hänga tvärsöver rummet - varannan vimpel med svenska flaggan och varannan med taiwanesiska. Tror inte det blir av. Det lär inte finnas att köpa och jag har varken tid eller förmågan att skapa på frihand.

En annan sak man grunnar lite på är åldern på vårt blivande barn. Vi har ju faktiskt ingen aningn ännu. När min mamma berättade att Store Anderslövaren - snart 4 år - ska få en cykel med stödhjul i födelsedagspresent blev jag alldeles förbluffad. "Inte kan väl en sån liten cykla?", sa jag. Men jodå, det kan han tydligen. När man lämnat sin napp på en stubbe i skogen för att Tomten ska hämta den så blir man JÄTTEstor. Även om man ångrar sig gruvligt den första natten och ylar "Jag ååååångrar mig". För övrigt tog Tomten nappen men lämnade inte en present förrän 3 dagar senare (när Pappa kom resande efter att ha jobbat i några dagar). Det tyckte Store Anderslövaren var i längsta laget men han härdade ut och beklagade sig för Farmor efteråt. Men då sa Farmor att Tomten nog ville se så att han verkligen klarade sig utan sin napp innan presenten levererades. Det lät rimligt tyckte Store Anderslövaren.

När jag fick höra nappincidenten insåg jag att jag måste ompröva mina tankar - barn kan tydligen mer än jag tror. Jag VET att 4-åringar inte dricker välling så ofta men äter de blodig biff? Inser att jag borde gå något slags föräldrakurs för att begripa på vilken nivå jag ska lägga mig. Det duger ju inte att bäbisifiera sådär slentrianmässigt...

Här ska Batting sova i framtiden... med kuldjuren som matchar tapeten...

Jag är fortfarande frisk. Kanske förblir jag det. Isåfall har jag nog mina vitaminer, rosenroten och apelsinerna att tacka för det.

Efter funderande fram och tillbaka har vi bestämt oss för att inreda ett barnrum. I alla fall med en säng, låda för leksaker och matta. Kanske en saccosäck. Vi ska faktiskt till Ilva nu för att omsätta våra tankar i handling.

Hej å hå. Detta är det första  konkret föräldraaktiga vi gör. Förutom allt pappersarbete...