Anna gör något konstärligt och har spelat psyksjuk. Prefekten på Konstfack stödjer hennes konstnärliga utövande. Jag blir förbannad över att en sådan människa tillåts belasta sjukvården med spelad psyksjukdom. Vårdpersonal, sjukvårdskostnader, resurser, förakt för allt annat utom sin egen fullkomlighet... VAD vill människan uppnå?

Får man verkligen göra vad som helst och få alibi tack vare att det är "konstärligt"?

Nä, Anna Odell. Du är inte beundrad av mig. Bli känd på egna meriter - inte med hjälp av mina skattepengar.

Tre dagar i Linköping kan jag se fram emot. Det är mycket nu. Nästa vecka är jag i Växjö en dag och Kristianstad i två dagar. Det är mest resor och liten tid att hinna jobba med sådant jag ska jobba med.

Vi grunnar mycket på fotona till adoptionsakten. Vem är mottagare av bilderna? Kommer barnet se fotona? Stannar de i landet eller följer fotona med barnet till oss? Får man ha sandaler på bilderna? Är det ok att visa avklädda barn i en pool? Barnrum.... eh... vi har inget ännu. Det står ett tomt rum och väntar på barnbesked. Vi hade inte riktigt tänkt oss inreda det. Vi vill intreda med en bestämd person i åtanke - inte en händelse utan ansikte. Men i adoptionsbranschen kan man inte ha visioner och goda föresatser...

Vi kan inte sända vår gamla utredning till översättning. Den innehåller en mindre lyckad formulering om vår kyrklighet - den är inte fel, men inte heller rätt. Och det står inget om vår historik i kyrkliga sammanhang, t ex att vi är döpta, konfirmerade och välsignade i kyrkan. Det innebär att vi måste övertyga Fru familjerättssekreterare att skriva om en helt ny utredning. Vet inte om hon går med på det. Om inte har vi ett STORT problem som innebär att vi troligen inte kan skicka till Taiwan... Det är f*nimej bara hinder hela vägen!

Var på middag hos mina föräldrar igår. Mamma mår prima och jag har lugnat ner mig åtskilligt. Dramaqueen? Moi? Nähäpp. Inte då.