Sydsvenskan har en artikelserie som handlar om tvångsvård genom vårdintyg. Igår kom Eva till tals i en lång artikel. Eva är troligen väldigt sjuk. Hon pendlar mellan mani och depression. Hon har tre barn. Hon vet att hon är sjuk och behöver mediciner men tycker att det är skillnad på att äta mediciner och bli intvingad på avdelningen. När hon hamnar på avdelning säger hon att allt handlar om att ta sig ut igen. Vårdintyg har utfärdats flera gånger.

Eva säger "Som jag ser det har de aldrig kunnat belägga att jag utgör fara för andra. Inte för mig själv heller. Det känns mer som de använder tvångsvården som ett maktmedel. Att om jag inte gör som de säger tar de in mig".

En sådan här artikel är svår att hantera för läsaren. Vems är sanningen? En person som faktiskt är sjuk eller vården som inte får genmäla pga sekretessen? 

Förmodligen behöver vården ibland tvångsinlägga Eva. Hon har tre barn som man måste ta hänsyn till. Artikeln handlar mest om Eva i nuläget. Några korta tillbakablickar finns, t ex när Eva första gången blev tagen till tvångsvård (ett bråk med en pojkvän i Grekland som resulterar i att paret missar planet hem och söker hjälp på svenska konsulatet där man ansåg att Evas beteende gav fog för att tillkalla läkare). Ingenstans framgår vad Eva gjort tidigare mot sig själv och andra. Jag menar, något i hennes beteende i på konsulatet måste ju ha varit så alarmerande att något måste göras. När jag läser poppar hela tiden en känsla upp av att det måste finnas mer än det som beskrivs i artikeln. Man nuddar vid brännbara ämnen och nyckelhändelser men får inte grepp om allvaret i det hela. Och givetvis ligger det inte i Evas intresse att ge detaljer som hade kunnat ge oss en annan uppfattning än den hon och journalisten vill förmedla.

För en person med goda insikter i psykvården är förmodligen denna berättelsen mycket mer mångfacetterande än den jag uppfattar genom att läsa artikeln. Åsikter pendlar i takt med insikter. Personligen är jag emellertid tacksam över att vården har bra koll på personer med psykiska sjukdomar. Folk måste få kunna känna sig trygga i att det inte går omkring människor som kan dra in oskyldiga i sina psykoser. 

Det måste vara oerhört svårt att arbeta inom psykvården. De kan aldrig göra rätt. Och aldrig får de uttala sig. Går vården i allmänhetens ögon alltför hårt fram hojtas det om övergrepp i rättssak och maktfullkomlighet. Men om samma patient utsätter allmännheten för fara skriker alla "Varför gjorde ni inget?!".

Förresten såg jag också det märkliga ljusskenet igår kl 20.10 Först jordbävning och nu konstiga ljussken. Undergången är nära.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...