Helgen ligger utsträckt framför oss. Darlingen ligger utsträckt på soffan. Jag borde också ligga där. Men jag är rastlös. Kommer inte till ro. Jag har längtat efter en lugnochrohelg. Nu är den här. Ändå är jag handlingsförlamad och rastlös i en konstig sörja. 

Jag surfar runt på nätet på jakt efter adoptionsbloggar. Lite om vad som helst som kan pigga upp. Brummelisas blogg var utomordentligt uppiggande idag eftersom de närmar sig ett barnbesked allt mer. Jag är pigghårad.

Vi försöker få tag i vår familjerättsekreterare. Hon skulle enligt utsago ha telefontid igår kl 8-9. Jag överlät åt Darlingen att ringa. Det gjorde han. Men hon svarade inte. Och ringde inte tillbaka trots lämnat meddelande. Jag blir förbannad. Har man så kort telefontid får man banne mig vara på plats och svara i sin telefon. Eller åtminstone återkomma. Har en känsla av att det kan dröja innan vi får kontakt. Känner mig lite orolig över vad hon ska hitta på denna gången. Jag har slutat lita på myndighetspersoner i adoptionssammanhang. Det som sägs ena dagen kan vara ändrat till nästa.

Etiopien börjar vi så smått slå ur hågen. Väntetiden har dragit iväg ytterligare och är uppe i tre år. Vi har plats 30. Landet - som är Kirgizistan - står still pga myndighetsförändringar. Ändå har vi avancerat till plats 14. Förmodligen för att folk väljer andra länder och inte för att det går iväg akter till landet. Vi vet inte riktigt hur läget ser ut i Taiwan. Alltså utgår vi från att den tidigare informationen vi fått stämmer - att vi kan sända handlingar när vi varit gifta i två år och vi har fått ett nytt medgivande.

Häromdagen kom jag på något som gjorde mig glad i flera timmar. När vi blev medlemmar för två år sedan började folk ställa sig i kö hos flera organisationer. Dessförinnan var det inte lika vanligt eftersom köläget var mer humant. Min tro och förhoppning är därför att det ser mer illa ut på pappret än det kommer att vara i verkligheten. Ruljansen i organisationernas köer kanske kommer att öka eftersom varje familj köar hos minst två organisationer. Min högst overifierade tro är att de familjer som bara köar hos en organsiation är i minoritet. Konkret hoppas jag att januari2007-puckeln hos AC (som man kan se i väntelistorna) ger sken av att vara värre än den verkligen är. Alltid något att glädjas åt.

 

mamman

12 januari 2009 09:55

Det är tråkigt när man tappar förtroendet för någon som har en så stor avgörande roll i sin egen familjebildning. Hoppas det finns en bra förklaring och att dina farhågor inte kommer att besannas. Jag kan inte säga det nog ofta men jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer gå vägen för er. Det måste gå. Jag tänker ofta på dig och den press du måste sitta i. Hur du klarar dig med den mod som jag tycker syns i bloggen. Håller tummarna för er.

http://babyonskan.bloggagratis.se

 

Brummelisa

12 januari 2009 19:00

Usch... Vi har ju slutligen tagit oss själva i kragen och tagit kontakt med familjerätten för förnyande av medgivandet. Vi har bävat något enormt för detta eftersom vi ju kom på kant med våra hemutredare ordentligt.

Nu visar det sig att ingen av dem arbetar med detta längre, så vi kommer få någon ny hemutredare. Vi troooor ju inte att det kan fungera värre mellan oss och vemdetnublir än det gjorde med de förra, men vem vet? Huga, vad vi har klump i magen för detta. :-(

Hoppas ni får kontakt med er snart och att ni snart får börja samla papper!

*KRAM*

 

Mii

12 januari 2009 21:12

Jag hoppas det lossnar igen från Kirgizistan. Vad jag vet har det inte kommit hem något barn sedan juni 2008. Vi hade supertur och åkte hem som näst sista par med vår prinsessa från Kirgizistan. Ni har verkligen valt rätt land. Hoppas knuten lossnar och fler barn får komma hem till er som längtar.
Har ni frågor så får ni gärna maila!
mirenfors@hotmail.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...