Pratade med köperskan av vårt hus idag. För några veckor sedan träffade jag henne - hon var som ett yrväder och otroligt lycklig över att de väntade barn. Jag tyckte att hon och maken var så söta eftersom de fotograferade hennes mage i deras nya hus.

Idag berättade hon att bäbisen inte fanns längre. De hade fått veta att bäbisen led av ett mycket allvarligt hjärtfel och varit tvungna att abortera. Så otroligt tragiskt.

Lite tidigare på dagen ringde min gravida "lillasyster" och berättade att hon fått en blödning i helgen och hon skulle få kontrollerat att allt var ok genom att gå till sin gynekolog. Vi bestämde oss för att äta lunch när allt var avklarat - oavsett hur det gick. Om det gick bra skulle vi fira om det gick bra så behövde hon stöd.

Det gick bra. Bäbisen är nu 22 mm och beräknas komma till världen i mitten av september. Lättnaden är enorm.

Jag blir alldeles tagen av hur livet kommer och går. När man minst anar det.

Helt oförhappandes (stod inte på min lista) har jag drabbats av Vänteläge.

Allt är under kontroll. Jag känner mig alldeles vilsen av att inte ha något planerat.

Herregud - vad har det blivit av mig?!

Min söndagsförmiddag ägnades åt att frukostera utan Darlingen och korrekturläsa en instruktion. Först vid lunchsnåret masade sig Darlingen upp, duschade och äntrade dagen med en lätt puffig och rödmosig uppsyn. Jag lät honom morna sig i lugn och ro innan vi for till Bauhaus och Hornbach på inköpsrunda. Idag var målet att köpa timrar och källarlampa.

Darlingen är ingen vintermänniska. Han går ner på lågvarv. Så fort solen tittar fram ökar hans vältalighet. Han blir lyrisk, optimistisk och leende. Solen och våren prisas i poetiska ordalag. Inget i hela världen är ett problem. Med andra ord var det ren och skär lycka att strosa omkring hand i hand med honom på Orten idag.

Vi har en längre tid irriterat oss på att vår kamera inte tar bra bilder. Igårkväll bestämde jag mig för att läsa bruksanvisningen. Man kan lugnt säga att vi har missat en hel del ...  Idag praktiserade jag mina kunskaper och fotograferade solnedgångar, roliga stenar, blommor och gatumiljöer. Inget skonades. Just gatumiljöer har inte varit Top 10 på min tidigare fotolista. Men idag tog jag mitt första steg mot att bli en känd dokumenterare av Orten. Jag kan livligt föreställa mig hur eftersöka mina enkla bilder kommer att vara om sisådär 100 år...

Ja... så jag sprätte omkring och agerade mästerfotograf. Typ Kappa. Fast utan krig. Och ganska mycket sämre på bildkomposition.

Jag har till min förtrytelse upptäckt att Lambi har gjort något med sitt toapapper - det är inte mjukt längre! Jag känner mig på stridsstigen så jag tror minsann jag ska maila dem om min upptäckt och avkräva dem en förklaring.

Jag har makesfritt ikväll eftersom han ska på fest och bihang inte är medbjudna. Gör inget eftersom jag inte känner festföremålet som firar nåt slags doktorsgrej, typ docenteri?

Vi har haft en fantastiskt skön och avslappnande dag. Sov länge, traskade ner till huset som badade i solsken, träffade plattläggare och en av målarna, Tråkiga Grannen och hans fru. Och myste över att allt det där snart är vårt. Sedan gick vi en lång promenad och städade bort det värsta dammet här hemma. Jag har småpackat lite här och lite där. Allt är under kontroll.

Nu kan lugnet lägra sig och jag ska kolla massor på TV och ligga raklång i soffan. Alldeles själv. 

Idag är livet skönt.

Den är här. Olusten. Den åtföljs av Lusten. 

Olusten är ett mentalt tillstånd då jag knappt står ut med mitt eget skal. Har försökt tvinga fram den tidigare i år. Utan framgång. Den kommer när den vill. Och den ville i morse.

Det fina med Olusten är att den går hand i hand med Lusten att äta sunt och röra mer på sig.

Så på det hela taget är det en ganska trevlig bekantskap.  

Margot Wallström har blivit intervjuad av Sydsvenskan. Det är ord och inga visor. Hennes ord andas knappt tillbakahållen frustration. Och jag måste säga att jag blir lite bekymrad för EU:s framtid:

"Formellt tas beslutet av EU:s ledare i Europeiska rådet. Men Margot Wallström är starkt kritisk till att en kärna av manliga politiker nu ”snackar ihop sig” för att ställa medlemsländerna inför fullbordat faktum.
– Det är ingen öppen procedur. Och det är totalt manligt dominerat. Det är jättedåligt att folk ser att manliga politiker sitter bakom stängda dörrar och kokar ihop hemligheter. Att gubbar väljer gubbar, säger hon.

Margot Wallström tvekar inte – trots att hon själv är en del av etablissemanget – att kalla EU ett gubbvälde.
– Se bara på ”familjefotona” vid EU-toppmötena. Nästan bara män som står uppradade. Herregud, mänskligheten består till femtio procent av kvinnor!

Bara 2 av 26 presidenter för Europaparlamentet har varit kvinnor. Av elva ordförande för EU-kommissionen har alla varit män. Dagens kommission, där Wallström själv ingår, är den i särklass mest jämställda någonsin. 8 av 27 ledamöter är kvinnor.

Att nu bara män förs fram till EU:s nya toppjobb beror inte på att det inte finns lämpliga kvinnor. Margot Wallström räknar raskt upp Irlands Mary Robinsson, Finlands Tarja Halonen och Italiens Emma Bonino som exempel.

Själv säger Margot Wallström att hon inte är intresserad av några fler politiska toppjobb – vare sig i Bryssel eller hemma i Sverige. Nästa år byts kommissionen ut och då tänker hon inte kandidera igen.
– Nej, Gud bevare mig väl. Nu är det nog.

Jaha. Då har vi klarat av det också. Att gräla i nya huset. 

Köket börjar komma på plats. Och det schackrutiga golvet i källaren. Båda sakerna orsakade spänningar:

• Köket såg limefärgat ut. Dessutom kändes det litet (det ÄR litet).

• De mörka plattorna i det schackrutiga golvet var inte kolsvarta utan mörkbruna. 

När jag dessutom började grumsa om att köksbordet inte gick in under fönstret hade Darlingen hört tillräckligt klag och började låta en massa. Och då blev jag tvungen att låta en massa tillbaka. Sedan surade jag i köksregionen medan Darlingen klev omkring på ovanvåningen. När han kom ner igen smålog han prövande mot mig men jag ignorerade honom. För jag hade liksom ångat upp mig över en hel del andra dumma saker i livet. Typ att jag fick byggdamm på min svarta kappa och att en nagel hade splittrats. Kort därpå meddelade jag att jag ville åka hem.

"JAHA, då gör vi väl det då", hojtade Darlingen irriterat och snubblade på två sladdar. Själv trippade jag som värsta prinsessan för att slippa den fadäsliga känslan av att vara sur OCH stå på näsan.

Vi var ovänner i sisådär 15 minuter. Sedan lyckades jag pruta bort fönsterputsning i samband med flytt (pratade med köparen) och då sken solen på mig igen. Så jag fick leta upp Darlingen och be om ursäkt. Ytterst skamsen över att jag lät min besvikelse och oro gå ut över honom.

Vi har lagt så mycket energi och kraft på det här huset att minsta lilla besvikelse blir tung att bära. Ibland tror jag att det vore bättre för min sinnesro att slippa se på medan huset byggs upp - det hade räckt med det färdiga resultatet.