Pratade med köperskan av vårt hus idag. För några veckor sedan träffade jag henne - hon var som ett yrväder och otroligt lycklig över att de väntade barn. Jag tyckte att hon och maken var så söta eftersom de fotograferade hennes mage i deras nya hus.

Idag berättade hon att bäbisen inte fanns längre. De hade fått veta att bäbisen led av ett mycket allvarligt hjärtfel och varit tvungna att abortera. Så otroligt tragiskt.

Lite tidigare på dagen ringde min gravida "lillasyster" och berättade att hon fått en blödning i helgen och hon skulle få kontrollerat att allt var ok genom att gå till sin gynekolog. Vi bestämde oss för att äta lunch när allt var avklarat - oavsett hur det gick. Om det gick bra skulle vi fira om det gick bra så behövde hon stöd.

Det gick bra. Bäbisen är nu 22 mm och beräknas komma till världen i mitten av september. Lättnaden är enorm.

Jag blir alldeles tagen av hur livet kommer och går. När man minst anar det.

Helt oförhappandes (stod inte på min lista) har jag drabbats av Vänteläge.

Allt är under kontroll. Jag känner mig alldeles vilsen av att inte ha något planerat.

Herregud - vad har det blivit av mig?!