Jag vet varken in eller ut. Eller rättare sagt - jag vet att jag kommer att gå in, men klär mig för att gå ut. Jag hade nog passat bäst på ett utedagis. På ett varmt stadskontor hör jag definitivt inte hemma.

Inte heller hör jag hemma på en buss. Jag kokar inombords så fort jag kliver på och ägnar mig åt att ge alla och envar som inte behagar mig (=alla) onda ögat. Folk som nyser mig i nacken, trampar mig på tårna, knäar mig i ryggen, hostattacksstackare, mobiltelefonpratare - ingen skonas! Det enda jag är någorlunda försonlig gentemot är folk som pratar - då glömmer jag att vara irriterad.

Idag var alla tysta. Jag också. Inte vill man väl prata på en buss som är helt tyst?! Då lyssnar ju alla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...