Träffade en god vän idag när jag väntade på bussen. Han berättade att hans dotter hade åkt buss på egen hand för första gången idag. Det har gått åt skogen.

Pappan hade upptäckt att dottern var på väg åt fel håll när han kontrollringde och frågade var hon befann sig. Och fick Bispgatan till svar. Det var långt ifrån där hon borde vara. Det visade sig att hon hade frågat busschauffören - som bröt kraftigt - om bussen gick till Fridhemstorget. Han sa att den inte gjorde det utan bad henne ta 34:an istället. Problemet var att hon hade klivit på RÄTT buss men busschauffören gav henne fel information. Han skickade henne åt ett helt annat håll. Med en helt annan buss. En flicka på 10 år. Antingen tänkte han fel eller förstod han inte vad hon sa (det är inte ovanligt att busschaufförerna i Malmö pratar oerhört dålig svenska). Oavsett vilket så höll ett litet flickebarn försvinna i lokaltrafiken idag. Tack gode gud för mobiltelefoner.

Precis när vi stod och förfasade oss över vad som kunde ha hänt kom vår buss. Min gode vän stod med ryggen emot och vi stod en liten bit in på hållplatsen. Där man brukar stå. Då small det. Min gode vän blev påkörd bakifrån av bakspegeln och skrek rätt ut. Själv hann jag precis ducka.

Sedan började det oansvariga.

Jag ser hur busschauffören inser att han kört på någon. Ändå öppnar han dörrarna och släpper på folk. Han gör inte minsta lilla ansats till att kontrollera statusen på den som blev påkörd innan han släpper på folk. Väl uppe på bussen sker följande konversation:

"Du körde på mig med backspegeln." (lugn ton)

"Det inte vara mitt fel. Du inte titta noga" (ilsken ton)

"Men du såg ju att jag stod med ryggen emot och inte såg dig komma. Du kunde väl signalerat om du såg att jag riskerade att få backspegeln i huvudet? (lugn ton)

"Det inte vara mitt fel. Det vara ditt fel. Du stå för nära." (riktigt ilsken ton)

Betänk att det var en yrkeschaufför som talade. En som kör en buss som väger flera ton. En som borde veta exakt var hans buss börjar och slutar, vilka utskjutande delar som finns, var tutan finns och vad allmänt jävla trafikvett innebär? Den som kör ett motordrivet fordon har alltid större ansvar än en person som rör sig utan fordon. Det säger sig själv att den med kraftfullast fordon är den som ska vara mest försiktig. Och när en buss möter en homo sapiens är ansvarsfrågan ganska självklar.

Är det konstigt att folk är skeptiska till lokaltrafiken efter två sådana incidenter på bara några timmar? Min gode vän har i 15 års tid kört bil till jobbet och äntligen bestämt sig för att åka buss. Det var hans andra bussåkardag. Jag kommer vara grymt imponerad om han fortsätter att ta smällarna av att bli miljömedveten...

 

Julia

4 februari 2008 23:40

USCH! det väcks en galen irritation inom mig som växer mer och mer...! HATAR sånt, bloggade sjäv om just det .. nästa gång ska man börja fråga ifall de har körkort, i värsta fall klaga !

http://weqw.bloggagratis.se

 

Pipeline

6 februari 2008 09:04

Med tanke på hur många människor som åker med lokaltrafiken borde chaufförerna gå charmkurs, trafikvettskurs, trafikregelkurs, bussteknikfrågor och låtabliattprataimobilenkurs.

Kanske borde man införa en högskolekurs - 10 poäng i busskunskap?

Jag ska tillskriva högskoleverket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...