Mina föräldrar växte upp i en tid där barn inte fick ta så mycket plats. De växte dessutom upp på landet där det alltid fanns massor av arbetsuppgifter oavsett barnens ålder. Inte konstigt att de ibland längtade bort till andra föräldrar som verkade mycket bättre än de egna. Pappa är del i en syskonskara på 7 där föräldrarna skilde sig. Mamma är del i en syskonskara på ursprungligen 4, men där olyckor och sjukdom i alltför unga år decimerat skaran till 2. Speciellt mamma hade det tufft - äldsta dottern och föräldrar som var förkrossade av att två större bröder barn dog alltför unga - en i sjukdom som litet, litet barn och en annan i en flygolycka precis när han blivit pappa. Och ingen pratade med de återstående barnen om sorgen. Det tystades ner och gömdes långt, långt in i känslolivet.

När jag ser hur mina föräldrar och Darlingens mamma tar hand om sina barnbarn blir jag alldeles varm i hjärtat. Det ger sina barn och barnbarn allt de inte fick av sina föräldrar. Det finns så mycket kärlek, omhuldande, omsorg, engagemang och tid. Barnbarnen älskar dem högt och älskar att få sova över och få bli ompysslade. T ex upptäckte jag igår att mamma har sparat två kartonger fyllda med små behållare av olika slag enkom för barnens räkning. I barnens "affärslekar" fylls de med allehanda kryddor, juicer och flingor. Fantasin är oändlig och stimuleras av min mamma. Hon deltar sällan i lekarna men sätter igång deras kreativitet. De älskar det! Till och med en pubertetstjej på 13 år leker av liv och lust. Eller som när mamma placerar en bok om huskurer i äldsta barnbarnets händer eftersom hennes lillasyster är förkyld. Dagen efter ägnas halva dagen åt allehanda huskurer - allt från citronvatten för såriga halsar till ångbad med timjan. Sedan smörjs rosiga små ansikten in i mjukgörande kräm. Allt med mina föräldras benägna bistånd.

Vi - barnen - tycker också att det är balsam för själen att komma på besök. Man känner sig alltid välkommen, det finns alltid mat oavsett när man kommer på dygnet. Det finns alltid ett lyssnande öra och personer som ställer upp när man behöver hjälpen som allra bäst. Ändå sker allt med integritet. Ibland förstår jag inte hur de lyckas.

Så tänker jag på hur vi - vår generation - kommer att bli som mor- och farföräldrar. Vi som fått allt serverat. Vi som alltid fått uppmärksamhet. Vi som inte har en aning om hur det känns att inte synas. Vi som haft föräldrar som valt att stanna hemma hos barnen istället för att arbeta. Vi fattar förmodligen inte hur bra vi har haft det. Kommer vi att ta lika väl hand om våra barnbarn eller kommer vi vilja fortsätta forsa fram i gräddfilen och leva "vårt" liv?

Jag hoppas inte det.

Och ja... jag medger att mina föräldrar är mina största idoler. Utan konkurrens.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...