Ikväll har vi sett på ett program om två kvinnor i England som adopterade bort sina barn på 60-talet. Det var gripande.

När man är i adoptionstagen är man så fokuserad på barnet och sig själv i den framtida familjekonstellationen. Visst vet jag att vår barnlängtan kommer att tillfredsställas genom tragiska händelser. Men det är ibland svårt att föreställa sig vad som pågått innan barnen blir en del av vår familj. Man är så fokuserad på barnet och sig själv i den framtida familjekonstellationen att man glömmer bort att det förmodligen finns olyckliga biologiska föräldrar som möjliggjort vår lycka.

Det är en herrans massa förväntningar ett adoptivbarn får på sig. Helt oskyldigt. Barnet ska stilla föräldrarnas åratal av barnlängtan och fylla ett tomrum i två personers liv. Samtidigt som barnet kanske måste räcka till för att stilla de biologiska föräldrarnas längtan efter barnet de födde men aldrig fick lära känna. Och barnet placeras mitt i en känslomässig virvelvind utan att kunna värja sig.

I England har en lagändring gjort det lättare för föräldrar som adopterade och deras biologiska föräldrar att finna varandra. Det har lett till att tusentals adopterade blir kontaktade av sina biologiska föräldrar (via ett företag) med en förfrågan om de vill komma i kontakt med dem. Visserligen får den adopterade själv bestämma om personlig kontakt ska tas, men det måste vara oerhört svårt att värja sig. Att ta kontakt kan leda till känslomässiga stormar. Att avsäga sig kontakt leder säkert också till känslomässiga stormar. Det blir konstigt hur man än gör.

Det borde kanske heta förväntansbarn istället för adoptivbarn.

Den här dokumentären kommer jag tänka på många gånger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...