Igårkväll mailade jag bästaste Berit på BFA för att höra statusen för vår adoptionsakt. Jag står inte ut med ovissheten... Så här svarade hon:

"Akten kom från Taipei Mission igår tillsammans med samtycket. Jag kopierade och gjorde i ordning handlingarna så att de är klara att skickas idag. Ni kommer också att få fotokopior på akten och samtycket. Brevet till er går med dagens post.

Handlingarna skickas ner så att översättningen kan påbörjas. Därefter kompletteras de med blanketterna Adoption Agreement och Special Power of Attorney. Dessa blanketter måste finnas på plats i Taiwan innan handlingarna tas
emot av domstolen. När blanketterna anländer är förhoppningsvis översättningen av akten i det närmaste klar. (Blanketterna är f n på UD).

Man kan lämna in handlingarna till domstolen utan uppehållstillståndet. Detta måste dock finnas med till Court hearing. Uppehållstillståndet legaliseras i original och tre kopior. Kopiorna skall endast stämplas av NP och skickas
därefter till Taiwan. När originalet är färdiglegaliserat skickas det omgående. Det är normalt inte någon risk att handläggningen blir fördröjd i domstolen även om översättningen av uppehållstillståndet tar lite längre tid än normalt."

Det innebär att allt rullar på. AA och SPOA är förvisso inte klara men det hinner det bli innan vår akt är översatt till mandarin. Sedan är det raka vägen till domstolen! Tror vi har cirka 3 - 4 veckor innan vi på allvar kan hoppas på att det sker.

Det är skönt att slippa oroa sig för att uppehållstillståndet inte blivit översatt ännu. Jag vet ju att Roger jobbar med andra adoptionsakter (du vet vem du är ....) och i det sammanhanget känns det faktiskt lite futtigt att jaga Roger om ett uppehållstillstånd som inte - i nuläget - stoppar vår resa till domstolen och Knodden.

Idag är en bra dag.

Som alla förstått är Taiwanlistan mitt favorittillhåll just nu. Därför vet jag att vi är minst 6 familjer som fått barnbesked sedan vi fick vårt. Kanske är det ännu fler - alla som adopterar från Taiwan är ju inte med på listan. Vi är tre familjer som fått pojkar i samma ålder, dvs. i tvåårsåldern.

Vi kanske är ett helt gäng som åker samtidigt. Det vore jätteroligt!

Nu har vi köpt vår häck. Det blev småttiga ligusterplantor. De storvuxna var på tok för dyra med tanke på vad vi lärde oss i trädgårdshandeln idag. Det är nämligen så att man klipper tillbaka halva årstillväxten varje år för att plantan ska bli buskig. Storvuxna plantor är inte lika täta nertill. För att de ska tätna måste man klippa tillbaka dem ganska mycket. Det innebär att det inte är speciellt prisvärt att köpa stora ligusterplantor. 

Vi har placerat ut häckplantorna där de ska vara och det ser jättefint ut. Jag känner mig oerhört belåten. Men det är en sån dag. En belåten dag. Jag har tillbringat ytterligare en dag med att vara på utbildning och hålla mitt lilla anförande. Det är lika skönt varje gång det är över. Jag kan inte säga att jag är nervös men det ska ändå göras. Vad gäller att prata inför publik stämmer det verkligen att träning ger färdighet. Magen rullar faktiskt inte alls innan jag ska upp på "scenen". Det är märkligt hur man utvecklas utan att egentligen fatta det.

Min gamla chef har varit en av föredragshållarna på utbildningsdagarna. Han har både igår och idag sagt till alla som gått på utbildningen att han saknar mig och att jag är en riktigt stark kraft som han önskade att han kunde ha fått behålla. Jag har haft projektanställningar för honom och det kostar pengar för verksamhetsområdet som inte finns just nu. Jag fick istället en regional anställning och förmånen att jobba med en fantastisk chef och mentor. Min nuvarande tjänst innebär en stor mängd resor och jag kan kallt konstatera att det inte kommer att funka praktiskt den dag vi fått hem Knodden och jag måste börja jobba igen.

Efter två dagars beröm från min gamla chef passade jag på att lägga ut lite nät när vi skildes åt. Jag sa att jag funderat på att anmäla mina tjänster inom ett specifikt område som jag vet är väldigt eftersatt - våra instruktioner. Det är inte omöjligt att det går att lösa längre fram.

Har också nätat lite hos en gammal skolkamrat som startat rekryteringsföretag. Vi käkade lunch häromdagen och varje gång brukar hon fråga om jag fortfarande trivs på mitt jobb. Det gör jag ju men jag sa att jag funderat på livet efter föräldraledigheten. Det kan tyckas som väldigt långsiktigt men jag måste fundera så smått över min tillvaro eftersom jag vet att en förändring måste till. Nu har jag fått i uppdrag att fundera på vad jag vill göra och signalera när det blir dags att skrida till verket. 

Känns bra att ha lite olika strängar att spela på utan att behöva fatta några aktiva beslut just nu. Jag lägger ut lite nät så får vi se vad som fastnar. Det innebär att jag i lugn och ro kan ägna mig åt föräldraledighet och i god tid innan jag börjar jobba igen kan jag ta upp mina nät och se om det fastnat något.

Jag har räknat igen. De sista fem medlemmarna på Taiwanlistan har fått hämta sina barn 2 - 2.5 månad efter Court Hearing. Det är snabbt! Vi har förvisso inte fått Court Hearing dag ännu men även där pekar trenden mot ganska snabb handläggning i Taiwan. Den sista familjen fick barnbesked i slutet av juni och hade court hearing idag. Med en smula tur kommer de alltså hämta sitt barn i slutet av november/början av december.

Om vi då överför dessa räkneexempel på oss skulle vi få resa i januari. Det är ju jättesnart!

MEN vi har inte fått det översatta uppehållstillståndet från Roger Tanner ännu. Jag känner mig passivt stressad. Jag kan inte påverka hur mycket jag än vill. Måtte det komma imorgon så att vi får iväg det innan helgen...

Har varit i Växjö idag. Det blev en lång dag. Som topping blev tåget försenat. Förseningen innebar att jag och mina kollegor fick hoppa av i Lund istället för Malmö och ta taxi till Malmö. När jag kom hem hade Darlingen hade fixat middag och det var sååå skönt att få sjunka ner i soffan för att bli serverad.

Fotona till Knoddens fotoalbum har anlänt. När de hamnade i fotoalbumet så kändes det som om något saknades så vi beställde några bilder till. Tack mamman för kloka synpunkter på innehållet i fotoalbum. Jag tror vi kommer att följa ditt råd och inte ta med för mycket släkt på bilderna. Tids nog kommer vi introducera våra käraste släktingar för Knodden. Det är ingen brådska. Det viktigaste är att Knodden kan förknippa oss med sig själv. Därför satsar vi nog på att varva bilder på honom och oss. Förhoppningsvis får han positiva "vibbar" och det är exakt det som är det viktigaste i detta läget.  

Tack också till mamman för rådet med en engångskamera. Absolut värt att fundera över!

Jag har inte bestämt hur jag ska göra med låsta inlägg. Ha lite tålamod medan jag funderar vidare. Jag återkommer.

Vi har fixat Knoddens första fotoalbum idag. Köpte ett fotoalbum i plast med plats för 24 bilder för den nätta lilla summan av 15 kr. Sedan gick vi vidare till Ortens scrapbooking-affär och köpte fint papper och klisterbokstäver. Idag har vi beställt 13 foton från Fuji och två canvas-tavlor på våra gullungar.

Det är inte helt lätt att välja foton. Det blev en bild på oss tillsammans, foto där jag blåser såpbubblor, en porträtt bild på Darlingen, Darlingen åker liten racerbil, jag håller i Elefant och vinkar, Bonusen tvättar sin cykel, Bonusen när han leker i en bäck, Bonusen cyklandes på min cykel, porträtt på elefanten, ambulansbilen (i den lilla doktorsväskan ska vi lägga en liten godisbit) och så sist men inte minst - tre foton på Knodden. Vi hoppas att vi ska knyta ihop hans och vår värld med hjälp av bilderna. I nästa fotoalbum ska vi introducera Farmor, Mormor och Morfar. Och i tredje blir det nog Fastrar/Farbröder. Moster/morbröder och en himla massa kusiner. Sedan har vi nog tänkt hämta honom... :-)

Gårdagskvällen blev en orgie i sushi. Hjortmannen hade ägnat i princip hela veckan åt det perfekta sushikalaset och han lyckades! Vi kändes oss makalöst välkomna över hans ansträngningar och åt med god aptit. Allt fanns med - miso, te, saké, japansk öl, färsk tonfisk, lax och hälleflundra, lätt inlagd makrill, stora räkstjärtar, fänkål, shitake på olika sätt, inlagd ingefära, en massa risrullar, lättkokt sparris, något slags tång, vackert slicade morötter, japansk soja, wasabi, gurka... Inte trodde jag att man blev så mätt av sushi.

Ikväll kommer mamma och pappa hit för att äta stuvade makaroner, morötter och purjolök med senaps- och timjansbiffar. En gammal favorit från Aftonbladets viktklubb på den tiden det begavs sig med min bantning.

Roger T. har precis mailat och meddelat att översättning kommer under loppet av nästa vecka. Kostar 1 kr per ord. Jag svarade blixtsnabbt att ju fortare desto bättre. Hoppas att han inte tog illa upp över min framfusighet. Men jag måste försöka...

Vi har handlat lite saker som ska skickas till Knodden. Vi letade länge och väl efter den ultimata leksaken eftersom det blir det första han får av oss. Egentligen ville vi ha något i trä, gärna något som går att skruva och bygga ihop, men hittade inte något som var litet nog att skicka. Vi har ju lite annat också som vi vill skicka. Brios klassiska hund är ett hett alternativ men frågan är om han inte börjar bli lite för stor för en sådan... Efter att ha varit tre stora leksaksaffärer bestämde vi oss till sist för att han ska få en Duplo-leksak i varje paket vi skickar till honom. Denna gången blev det en ambulans. Jag letade precis efter ett flygplan men tyvärr verkar det inte finnas. Så det får väl bli en polisbil och en brandbil. Jag är ytterst svag för en renhållningsbil med gul borste som snurrar när man rullar bilen. Snacka om att det är frustrerande att inte få lära känna honom innan man ska hitta saker som stämmer med hans personlighet. Samma sak vad gäller kläder... Han kanske inte alls är intresserad av bilar...

Jag har drabbats av något slags prestationsångest. Inget verkar bra nog åt lille älsklingen. Det är ytterst besvärande och korkat av mig. Måtte jag komma över det snart...

För tredje dagen i rad försökte Darlingen få tag på sin son för en stund sedan. Han har sin mobil avstängd och ingen svarar hemma. Eller är det upptaget. Idag lyckades Darlingen till sist komma fram på hemnumret. Det var en ganska ointresserad son i andra ändan. Han lekte med kompisar. Vi är rätt irriterad på honom för det här med den avstängda mobilen. Syftet med den är ju att vi ska kunna nå honom men han glömmer ladda den hela tiden. Eller stänger han av den. Som grädde på irritationsmoset har Bonusens mamma fixat ett nytt abonnemang vars räkning går till oss (vi står på telefonen). Första räkningen kom i förrgår. 150 kr för en månad. Det är alldeles för mycket för en 11-åring. Med tanke på att vi inte får någon som helst nytta av att han har mobil är vi ganska ljummet intresserade av att betala ett abonnemang som är till nytta för alla utom oss. Det enda vi får är räkningen. Och äran att utöva uppfostringssamtal på distans när han har ringt upp för mycket pengar. Darlingen får ett varningssms när fakturan överstiger 100 kr. Men till vilken nytta är det när vi inte får tag i Bonusen för att tala om att det inte är ok att ringa och sms:a för mer än den summan varje månad. När jag dessutom betänker att Bonusens mamma sagt till sin son att det underhåll vi betalar långt ifrån är tillräckligt så blir jag riktigt förbaskad. Hon glömde nämligen att tala om att hon förväntas bidra med lika mycket pengar som vi, dvs. 1.300 kr. Till det får hon barnbidraget på 1.050 Sålunda har hon 3.500 kr i månaden som är öronmärkta för Bonusen och inte bara 1.300 kr som hon säger till sin son...

Jag gillar faktiskt inte alls att hon talar om vuxenekonomiska frågor med sin son. Vi har fått flera signaler om att hon diskuterar vår ekonomiska status med Bonusen. Det uppskattas inte. Det är VÅR ekonomi som hon faktiskt inte har ett dugg med att göra.

Usch, nu blev jag ganska gnällig och irriterad.