Vår nya dator har ansiktsigenkänning. Man måste visa upp sin nuna för att kunna logga in.

Jag vill bli registrerad men Darlingen låter mig inte komma till. Jag är sur och försöker påtala att det är jag som har fixat Office 2007. Han låter sig icke bevekas.

Så jag får väl harva vidare med våra gamla trötta dator.

Tvi för ogina äkta män.  

Darlingen ringde precis. Han hade blivit uppringd av NP angående våra handlingar. Han blev tillfrågade om vi kunde stå för innehållet i det personliga brevet. Det kunde han.

Handlingarna kommer att bli klara redan ikväll och bör landa på BFA på fredag. 

Darlingen kunde också meddela att vår nya dator (eller rättare sagt "hans") nya dator levererats.

När Darlingen är inblandad går allting så raskt. Han är faktiskt ganska ovärderlig.

Darlingen har äntligen fått sina forskningpengar och beställt en ny dator. Det är ohyggligt välbehövligt. Allt hans forskningsarbete finns på vår nuvarande dator och det lever ett farligt liv. Datorn är nämligen knökfull. Vi kan inte ens ladda ner de sista foton och videofilmerna vi tagit.

Idag har vi fått viktigt information från BFA. Matchningen är slutförd och AA och SPOA är på väg till Sverige. De kommer att landa på BFA i slutet av veckan och sänds därefter till oss med rekommenderat brev. Konkret innebär det att Knoddens magmamma skrivit under handlingarna som gör att vi kommer vidare i adoptionsprocessen. Det har gått snabbt. Berit på BFA räknar med att AA och SPOA kan ta mellan 2 veckor till 2 månader. Vårt kommer ta ca 3 veckor. Vi är oerhört lyckliga över att vi haft tur i första momentet.

Vi fick också veta att Berit sänt ansökan om uppehållstillstånd för Knodden till Migrationsverket. Det måste vara med vid domstolsförhandlingen så vi hoppas att vi har tur med snabb hantering även med uppehållstillståndet.

Idag skickades också vår akt till Notarius Publicus för legalisering.

Berit berättade också att översättningen till kinesiska tar ca 3 veckor. Det innebär att vi inte kan räkna med så stora händelser i september. Tidigast i början av oktober kan vi börja hoppas på att våra handlingar landar hos de taiwanesiska domstolsväsendet.

Vi fick nya inkomstintyg i ett flygande fläng. Idag har vi rekommenderat ett nytt brev till BFA.

Nu ska våra papper legaliseras. Samtidigt väntar vi på papper från Taiwan rörande adoptionen - adoption agreement (AA) och special power of attorney (SPOA). När vi skrivit under dem ska allt sändas till Taiwan för översättning till kinesiska. Alla dessa moment får gärna gå ruskans fort eftersom vi inte ens är i närheten av någon domstol innan det är klart. 

När vi returnerat AA ch SPOA kan vi äntligen skicka små presenter till Knodden. Det första kommer bli ett litet egenhändigt album. Vi ska välja ut bra foton på oss och vår familj, lamiera dem, göra ett hål i ena hörnet på bilderna, knyta ett snöre eller sätta en kedja i. Sedan kan Knodden bläddra fram och tillbaka och bli bekant med utseenden och namn. Är inte säker på att namn är relevant men det kan ju inte skada.

Som adoptant är det ständigt något du väntar på. Det är aldrig raka spåret. Inte ens när man har en liten Knodd på andra sidan jordklotet.

Tålamod är en dygd. Jag är faktiskt inget dygdemönster. Jag vill NU. På momangen. Omedelbums.

Darlingen har jobbat helg och jag ägnat mig åt att konsumera. Det är en ganska fin fördelning. Igår konsumerade jag på Sofieros trädgårdsfest. Jag var där med mina föräldrar och Rosenfamiljen. Rosenfamiljens yngsta, tillika mitt gudbarn (eg. fadderbarn) bestämde sig tidigt på dagen att inte släppa min hand. Det gjorde hon inte heller. Men ibland hade mellanflickan behov av att språka lite och det blev ganska hårda tag:

"Flytta på dig, jag pratade faktiskt med Pipeline(=undertecknad)" varpå hon gav sin lillasyster en rejäl knuff bakåt.

"Flytta på dig själv. Det är faktiskt min gudmor!" hojtade lillasyster och for framåt med ilsken blick och skarpa armbågar.

"Jaha. Och? Jag har faktiskt känt henne längst!" säger mellansyster, lägger armarna i kors och ger sin syster en överlägsen blick.

Jag blev alldeles matt av rivaliteten. Försökte ignorera deras utfall mot varandra och hamnade ur askan i elden när jag istället ägnade mig åt att vila blicken på några hus i vitt trä, glas och plåttak som skulle hysa ett blockljus. Och som jag har ett dussin av redan. Precis när jag stod och tänkte på att de var ganska fina men att jag redan har dussinet fullt hör jag en myndig stämma säga:

"Ge mig ett bud!"

"Njae... jag har så många hemma redan"

"Säg vad du vill betala"

"Nä... men jag ska inte köpa något.

"Kom igen... ge mig ett bud så får jag se om jag tar det"

"Säger jag mitt bud blir du inte glad på mig"

"Säg det nu"

Nu hamnade jag i bryderier eftersom jag ju inte alls tänkt lämna ett bud. Så jag tänkte 100 kr. Men sedan blev jag lite mesig och tänkte att han skulle bli ledsen om jag bjöd för lite. Så jag piper fram, lätt ursäktande:

"150 kr"

I tankebubblan ovanför mitt huvud kunde man se (om man hade fallenhet för att kunna se folks tankebubblor): "Måtte det vara för lågt". Precis då hojtar Herr Superförsäljare:

"TAGET!"

Så nu har jag ett dussin + 1 ljuslyktor för blockljus. Det börjar likna den fäbless jag haft för små vattenkannor och våningsfat. Alltid är det nåt.

Nej, jag har INTE handlat till Knodden idag. Vi har bestämt oss för att pausa det en smula. Vi vet ju inte ens vilken säsong det kommer vara när han blir vår.

Däremot har jag handlat till mig själv. Stövlar. One size tunika med bomullsbroderier (oj så vacker den är!) och en rejäl hög med trosor. Sloggi. Jag är inte så flärdfull under. Nå, jag väljer åtminstone tai-modellen.

Nu skiner solen och jag försöker lösa gåtan med vem som varit i vår trädgård och tagit ner parasollet och fyllt en vattenkanna med vatten (!).

Jag är rastlös. Vill ha mer information om Knodden. Idag kollade jag på halsband med en månadssten till Knoddens biologiska mamma. Om vi får ynnesten att träffa henne. Fostermamman ska också få en present. Kanske något svenskt. Glas? Bok om Sverige?

Borde städa. Borde gå en sväng. Borde rensa ogräs. Borde kanske sluta tänka på vad jag borde göra.

För några dagar sedan fick vi en cd med foton på Knodden. Igår fick jag för mig att kolla datumen på när fotona var tagna. Då upptäckte jag en sak som vi missat eftersom vi bara satt på bildspelet - det fanns en 2 minuter lång film!

Och där var han! Vår lille Knodd! Han fibblade med några leksaker, åt godis och klyddade med sin keps. Vi är alldeles tagna av hela hans uppenbarelse. Fånigt stolta över hans finmotorik, hans uppfattningsförmåga och koncentration. Han verkar ha väldigt bra kontakt med sin fostermamma och håller sig gärna nära henne. Han är stillsam men ändå energisk i sitt kroppsspråk. Personligen tycker jag att han verkar vara väldigt intelligent. Darlingen håller med och lägger till "Titta på hans perfekta små fötter. Kolla de långa små (!) tårna". Och jag kollar. Och ler med hela ansiktet. Ja, jag ler faktiskt med hela kroppen.