Nu har vi köpt vår häck. Det blev småttiga ligusterplantor. De storvuxna var på tok för dyra med tanke på vad vi lärde oss i trädgårdshandeln idag. Det är nämligen så att man klipper tillbaka halva årstillväxten varje år för att plantan ska bli buskig. Storvuxna plantor är inte lika täta nertill. För att de ska tätna måste man klippa tillbaka dem ganska mycket. Det innebär att det inte är speciellt prisvärt att köpa stora ligusterplantor. 

Vi har placerat ut häckplantorna där de ska vara och det ser jättefint ut. Jag känner mig oerhört belåten. Men det är en sån dag. En belåten dag. Jag har tillbringat ytterligare en dag med att vara på utbildning och hålla mitt lilla anförande. Det är lika skönt varje gång det är över. Jag kan inte säga att jag är nervös men det ska ändå göras. Vad gäller att prata inför publik stämmer det verkligen att träning ger färdighet. Magen rullar faktiskt inte alls innan jag ska upp på "scenen". Det är märkligt hur man utvecklas utan att egentligen fatta det.

Min gamla chef har varit en av föredragshållarna på utbildningsdagarna. Han har både igår och idag sagt till alla som gått på utbildningen att han saknar mig och att jag är en riktigt stark kraft som han önskade att han kunde ha fått behålla. Jag har haft projektanställningar för honom och det kostar pengar för verksamhetsområdet som inte finns just nu. Jag fick istället en regional anställning och förmånen att jobba med en fantastisk chef och mentor. Min nuvarande tjänst innebär en stor mängd resor och jag kan kallt konstatera att det inte kommer att funka praktiskt den dag vi fått hem Knodden och jag måste börja jobba igen.

Efter två dagars beröm från min gamla chef passade jag på att lägga ut lite nät när vi skildes åt. Jag sa att jag funderat på att anmäla mina tjänster inom ett specifikt område som jag vet är väldigt eftersatt - våra instruktioner. Det är inte omöjligt att det går att lösa längre fram.

Har också nätat lite hos en gammal skolkamrat som startat rekryteringsföretag. Vi käkade lunch häromdagen och varje gång brukar hon fråga om jag fortfarande trivs på mitt jobb. Det gör jag ju men jag sa att jag funderat på livet efter föräldraledigheten. Det kan tyckas som väldigt långsiktigt men jag måste fundera så smått över min tillvaro eftersom jag vet att en förändring måste till. Nu har jag fått i uppdrag att fundera på vad jag vill göra och signalera när det blir dags att skrida till verket. 

Känns bra att ha lite olika strängar att spela på utan att behöva fatta några aktiva beslut just nu. Jag lägger ut lite nät så får vi se vad som fastnar. Det innebär att jag i lugn och ro kan ägna mig åt föräldraledighet och i god tid innan jag börjar jobba igen kan jag ta upp mina nät och se om det fastnat något.

 

hemliga byrån :-)

16 september 2009 20:26

Det låter som en positiv jobbframtid tycker jag, med flera möjligheter! Härligt! Skönt att slippa en orosklump i magen under föräldraledigheten, och peppande att få höra fina ord om sig själv och sin arbetsinsats!

 

mamman

16 september 2009 20:43

Måste vara roligt att få höra lovorden från en tidigare chef. Vilken tur du har som kan slänga ut garn lite här o var och att du kan erbjudan sådant som arbetsmarknaden vill ha.

http://www.babyonskan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...