Idag nös jag tre gånger vid parkeringsautomaten. Vid tredje nysning högg det till i min korsrygg. Sedan dess går jag som om jag vore 80.

Det gick under kategorin dum och onödig nysning. Jag ska lära mig att kväva mina nysningar. Det skonar förmodligen ryggen.

Lika dumt som att vi inte fått någon uppdatering i dag heller. Grrrr.

Idag fick vi brev från BFA. Trots regn och rusk slet jag upp kuvertet så fort jag fiskat upp det ur brevlådan. Jag trodde det var något slags update om Knodden.

Nä. Det var ytterligare kopior på något slags auktorisationsintyg.

Till råga på allt fick vi en faktura på besvikelsen. 570 kr.

Min nästipp är kall. Den droppar. Det är oroande.

Har varit i Linköping i två dagar. Ganska meningslöst. Känns som jag bara ger, inte får. Med tanke på att jag själv ligger back tidsmässigt känner jag mig sinkad av att andra är så needy och jag inte får något i gengäld. Det är något som är väldigt irriterande med det här projektupplägget. Och när jag tänker på att jag ska till Stockholm två dagar och Göteborg två dagar i samma ärende blir jag ännu mer frustrerad.

Fick precis ett sms från LillaHultarna. De fick en liten ny familjemedlem igårkväll. En pojke. Det är många pojkar i år. Nästa år kommer det en liten flicka i januari när Syster och hennes sambo ska nedkomma.

Var tredje svensk har haft en flirt med en granne. Var fjärde har till och med kysst sin granne. Jag måste ha bott på väldigt tråkiga ställen för jag har inte gjort något av det. Så jag bestämde mig för att fråga Darlingen.

Han började titta i taket. Och började lite tveksamt "Låt se... ähum... eh...".

Jahaja... Jag gjorde en hastig inventering av nuvarande grannbeståndet i huvudet. Sheriffens fru är väldans söt men också lite tillbakadragen. Inte skulle väl hon och Darlingen ha börjat pussas oförblommerat över en häck, bara si då där? Blåa Husets ägarinna pratar förvisso gärna och länge med Darlingen men bara om hennes barnbarn och alltid på uppfarten där de syns. Arga Grannen (som inte är så arg längre) har en fru med en smula jobbig röst. Fast det är klart... pussas man slipper man höra den...

Sedan kom Darlingens fortsättning...

".... jo alltså... det måste ha varit när jag var 8 eller 9 år...."

Då förlorade jag intresset. Det är ju liksom prespriberat. Nu funderar jag på att tillskriva överhuvudet för den där undersökningen för att kontrollera hur lång tid tillbaka i tiden man får gå när man svarar på en sådan fråga. Annars kan ju den där undersökningen skapa äktenskapliga kriser.

Jag har aldrig grannhånglat. Inte ens när jag var jättepytteliten. Tror jag. Fast jag kanske ska fråga mamma om jag vänslades med en bebisgranne när jag var liten. 

Vi beslöt oss för att skippa oxfilé resterna från igår och istället satsa på kinamat. Kan framstå som en märklig prioritering men jag är oerhört svag för kinamat...

Hur som helst.

Vi gick ut ur huset för att åka till kinamatsrestaurangen. På trappan stannade vi till för att tända värmeljus till fulpumpan. Då hörde vi dem. Rösterna. Mummel liksom. Inte småmummel som från små barn utan stormummel. Utanför Sheriffens (han kallas så sedan han i somras såg en inbrottstjuv i bar gärning) grind stod tre tjejer i 16-17 årsåldern. De var klädda i helt vanliga kläder så man såg liksom inte vad som var i görningen. De sneglade lystet på oss. Jag fick dåliga vibbar och väste till Darlingen:

"Vi sticker. Fort som sjuttsingen. NU!".

Darlingen är van vid att lyda mig (njae... men lite då och då) och hastade mot lilla bilen. I samma stund som vi nådde fram till bilen hörde vi Sheriffen öppna dörren och stormumlet blev vanligt prat och nådde därmed våra öronskaft: 

"Trick eller treat?"

"Bus" kom det blixtsnabbt från Sheriffen 

Sedan hörde jag inte mer för att Darlingen började slamra med bildörren. Då blev jag sur för att han förstörde mina chanser till att få reda på vad som hände. Jag menar, vem stänger av TV:n 5 minuter innan deckaren slutar?

Det går fort. Innan jag hunnit blinka har måndagen förvandlats till fredag och veckan är slut. Tur är väl det. Inget nytt om Knoddens liv och leverne i Taiwan. Jag orkar inte ens blir irriterad längre. Jag har gett det hela till den 15 november. Tills dess ska jag bara vara och inte jaga upp mig. Tror jag.

Bonusens höstlov börjar lida mot sitt slut och han blev hämtad av sin mormor och morfar som varit i Tyskland. Vi hann en snabb sväng på stan för att köpa en ettårspresent till MiniAnderslövaren innan han blev upphämtad. Igår hade vi Hjortfamiljen på middag. Bonusen och Darlingen karvade en elak pumpa och vi har laddat upp med fulgodis utifall några ungfrön får för sig att trickåtrita oss. Förra året var gatan nerlusad av små fulingar och det ringde på dörren stup i kvarten. En hel vecka höll det på innan det sista eftersläntargänget kom förbi. I år var vi beredda. Men inga ungar har skymtats. Vi får väl äta upp fulgodiset själva. Det är dumt.

Jag har fått jullängtan.