Jag måste börja skratta mindre gällt när jag blir nervös. Annars kommer jag skrämma slag på stackars Knoddungen.

Nu har jag gjort det. Ringt till BFA. Fick prata med Elisabet.

Hon gick ut hårt med att säga "Det var väl era handlingar som lämnades till domstol 4 nov?".

Då blev jag lite snörpig och sa "Det vet jag inget om, vi har inte hört något från någon". Rub it in.

Det är nog som jag trodde. Den där kompletteringen som vi fick en kopia av förra veckan har försenat vår akt en månad.

Hur som helst var Elisabet väldigt tillmötesgående och lovade att skicka ett mail till Taiwan under dagen för att försynt höra sig för hur vår lille Knodd har det. Jag är full av bävande förväntan.

Jag har tagit spruta 2 av Twinrixen. Det gjorde inte så värst ont. Bara pytte. När jag ändå befann mig nära en spruta passade jag på att fråga om kombon Twinrix och Svininfluensavaccin. Icke förenligt - det måste gå två veckor emellan. Det visste jag ju egentligen men det kommer ju nya rön hela tiden så man kan ju aldrig så noga veta. Till exempel - igår skulle man inte vaccinera små barn men idag ska man.

Sålunda har jag ett skriande behov av att undkomma svinbacillerna i två veckor till. Jag funderar på munskydd. Men då blir det så uppenbart att jag är pinsamt hypokondrisk. Och så lågt vill jag inte sjunka. Eller... kanske... Äh.

Fröken Kontroll har blivit stressad och nervös av mina ständiga utfall mot snor-, host- och nyspersoner (SHN). Igår när vi flög hem från Stockholm läste jag - med min mest dramatiska röst - högt ur Aftonbladet om räliga saker som kan hända om man drabbas av svininfluensan. Hon tittade förfärat på mig och pep att hon var livrädd för att smitta mig. Hon ville inte få Onda Ögat. Då fick jag dåligt samvete och sa att jag inte menade HENNE , utan ALLA ANDRA SHN:are. Det lät ju inte så trovärdigt så jag var på god väg att börja recensera hennes nysteknik (mycket god) för att förstärka att hon verkligen inte var i målgruppen för Onda Ögat. Jag hann sansa mig och hejda mundiarrén. Tack och lov. Enough is enough ibland.

För en stund sedan ringde Fröken Kontroll. Pressen hade blivit för stor. Nu är hon vaccinerad och ansvarsbefriad utifall jag blir svinad de närmaste två veckorna. Det var ganska smart gjort av henne. Nu ska jag bara bearbeta resten av min arbetsplats också. Det är väldigt omständigt att försöka skydda sig genom att sjasa andra till vaccination bara för att man själv inte kan vaccinera sig.

Dagens första obehärskade skratt stod Media Markt-reklamen för. Robert Gustafsson - som hippie - står och fnular med en espressomaskin. Först testar han att behandla den som en vattenpipa. Ingen framgång. Sedan börjar han fnula med reglagen och sätter munnen till ångpipen. Ja, ni kan ju räkna ut resten...

Men det roligaste var Darlingen. Han skrattade högt och gott.

Sedan blev han tyst.

Efter en stund säger han: "Vad var det där för en maskin?"

Och då pratar vi om killen som önskar sig en espressomaskin i julklapp.

Återbördad till hemmet efter två dagar i Stockholm. Hemma väntade ett vinglas, sallad, paj, tända ljus och en nyklippt Darling. Som grädde på moset skypade Bonusen oss. Det där med skype har gjort underverk för vår och Bonusens vardagsrelation. Han brukar ringa och sammanfatta dagen. Det känns så lyxigt att få ta del av hans vardag på det sättet. Nytt för idag var att han stänger dörren när han ringer upp oss. Han vill vara lite "privat" säger han. Han börjar bli stora killen.

Jag är ständigt på snor-, nys- och hostspaning. Ja, jag är nog färdig för en smärre terapiinsats. Det är himla körigt att ständigt scanna omgivningen och göra en okulär besiktningen av den som jag fått i kikarsiktet. Till min lättnad gav inte radarn utslag under dagens resinsats. För säkerhets skull går jag numera omkring med en minidesinficeringsflaska. Den är användbar till allt möjligt. Idag fick vi användning av den på flygplanet när jag och Fröken Kontroll (min sidekick och bisittare i kommande projekt) läst våra gratis Aftonbladet, händerna var alldeles svarta av trycksvärta och Fröken Kontrolls nästipp svärtades av ett klieri. Jag tog helt enkelt fram min lilla flaska och hällde en försvarlig dos desinficeringsmedel i våra händer krönte med varsin ren (jodå) servett. Precis när jag satt där och kände mig nöjd över min rådighet tjöt Fröken Kontroll så halva planet lyfte ur sina flygstolar: "Iiiiiiiih, mitt nagellack försvinner!!!". Till skillnad från mig är Fröken Kontroll ytterst välmanikyrerad och det straffade sig så här i svininfluensatider. Det var väl en himla tur att det inte var konstgjorda naglar för då hade jag legat risigt på det och fått plikta för min hypokondri.

På Knoddfronten intet nytt. Men jag börjar bli van.

Det är nåt märkligt som händer när man blir äldre.

Man börjar gilla oliver och mögelost (i nära anslutning till pepparkakor)

Jag värjer mig mot att börja gilla levergryta. Det skulle vara för mycket.

Optimismen håller sig kvar och vi har tagit itu med vårt andra fotoalbum till Knodden. Bilder är tagna - främst från  hans rum med oss lekandes med hans leksaker - och beställda. Denna gången blir det, förutom fotoalbumet, även kläder, en pratande bok, engångskamera och såpbubblor med ananaslukt (!).

När jag ändå var igång började jag fundera på nästa paket. Julklappspaketet. Har väldans sugen på att beställa en snökula med foto i från Fuji. Eller kanske ett kuddfordral. Kanske en doktorsväska, munspel, bilar, pussel..l egentligen är möjligheterna oändliga. Det är bara den egna fantasin som begränsar. Fast det är klart. Storleken och tyngden har också viss betydelse med tanke på att hela paketet ska flyga till Taiwan.

Jag har äntligen köpt en NO-skylt i form av en hund. Den ska sättas upp vid husknuten, precis under brevlådan, där förbipasserande hundar har en fäbless för att kissa och bajsa. Och en ljusstake med tomtar i ring. Jepp... julnerven har börjat spöka.

Igår - när jag gick till sängs - kändes det lite lättare att tänka på världens finaste Knodd. En medsysters ord la sig som bomull runt hjärtat. Hon lyckades att nå fram till mig tack vare sin insikt i svensk socialtjänst. Fungerar taiwanesiska socialtjänst det minsta likt svensk så torde barn som det fungerar med få minst tid. Med andra ord kan uteblivna uppdateringar bero på att Knodden verkligen har det bra och allt fungerar tillfredsställande. 

BFA skrev något liknande i ett mail för en månad när jag efterfrågade uppdatering. Då blev jag bara frustrerad. Förmodligen för att jag är lösningsorienterad och har svårt för svepande generaliseringar. Det tolkar jag bara som att man inte orkar eller vill engagera sig. Empatilöst.

Så tack medsyster för att du sände förtröstansfulla tankar och lyckades nå fram till mig med dina kloka ord. Vet inte om du är fullt medveten om vad dina ord verkligen gav mig - hopp, glädje och framtidstro. På flera sätt. TACK!