Återbördad till hemmet efter två dagar i Stockholm. Hemma väntade ett vinglas, sallad, paj, tända ljus och en nyklippt Darling. Som grädde på moset skypade Bonusen oss. Det där med skype har gjort underverk för vår och Bonusens vardagsrelation. Han brukar ringa och sammanfatta dagen. Det känns så lyxigt att få ta del av hans vardag på det sättet. Nytt för idag var att han stänger dörren när han ringer upp oss. Han vill vara lite "privat" säger han. Han börjar bli stora killen.

Jag är ständigt på snor-, nys- och hostspaning. Ja, jag är nog färdig för en smärre terapiinsats. Det är himla körigt att ständigt scanna omgivningen och göra en okulär besiktningen av den som jag fått i kikarsiktet. Till min lättnad gav inte radarn utslag under dagens resinsats. För säkerhets skull går jag numera omkring med en minidesinficeringsflaska. Den är användbar till allt möjligt. Idag fick vi användning av den på flygplanet när jag och Fröken Kontroll (min sidekick och bisittare i kommande projekt) läst våra gratis Aftonbladet, händerna var alldeles svarta av trycksvärta och Fröken Kontrolls nästipp svärtades av ett klieri. Jag tog helt enkelt fram min lilla flaska och hällde en försvarlig dos desinficeringsmedel i våra händer krönte med varsin ren (jodå) servett. Precis när jag satt där och kände mig nöjd över min rådighet tjöt Fröken Kontroll så halva planet lyfte ur sina flygstolar: "Iiiiiiiih, mitt nagellack försvinner!!!". Till skillnad från mig är Fröken Kontroll ytterst välmanikyrerad och det straffade sig så här i svininfluensatider. Det var väl en himla tur att det inte var konstgjorda naglar för då hade jag legat risigt på det och fått plikta för min hypokondri.

På Knoddfronten intet nytt. Men jag börjar bli van.

 

Brummelisa

12 november 2009 12:26

Alltså, eftersom vi båda verkar spendera alldeles för mycket tid i huvudtstaden så tror jag bestämt det är dags att du mejlar ett foto så jag vet ifall jag springer på dig på Arlanda. :) Fast ni kanske åker från Bromma?

 

mamman

12 november 2009 13:06

Det är så härligt att läsa om din entusiasm över Bonusen, din välvilja och kärlek till honom. Tänk om alla bonusar kunde få det. Härligt också att denna materialistiska värld faktiskt kan skapa närmande band i stället för att skilja föräldrar och barn åt.

Får man fråga hur gammal han var när du kom in i hans liv?

http://www.babyonskan.wordrpress.com

 

pipeline

12 november 2009 17:00

mamman: Han var drygt 7 år första gången vi träffades.

Brummelisa: Det beror på vad som är billigast. Ibland blir det Bromma och ibland Arlanda. Fast igår kom jag på att jag gillar Malmö Aviation bäst och de flyger via Bromma. Men för säkerhets skull borde vi utbyta foton så att vi inte sitter och äter räkmackor på Arlanda bredvid varandra utan att veta om det. Det hade grämt ihjäl mig.

 

Brummelisa

14 november 2009 12:19

Nä, eller hur?!?!? Är ganska övertygad om att vi vid ett eller flera tillfällen m å s t e ha varit på Arlanda samtidigt. Fast dig känner jag väl igen på munskyddet?

*fniss*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...