Träffade min frisörska idag. Vi har delat adoptionsdrömmarna i flera år. Faktiskt ända sedan jag och Darlingen gifte oss och jag träffade henne första gången när hon fixade till mitt hår. Det senaste halvåret har hon blivit alltmer uppgiven avseende adoptionen. Vi har pratat mycket om biologiska barn kontra adopterade barn eftersom hon - efter många år utan möjlighet att bli gravid - plötsligt har fått ordning på kroppen.

Och idag - direkt när jag såg henne - fick jag mina misstankar bekräftade. Hon är gravid!! Den förväntade ankomsten är i slutet av april.

För en utomstående skulle man kanske kunna säga att det borde vara ren och skär lycka. Ett barn. Men för frisörskan är känslorna tudelade. Hon har så hett önskat att adoptera. Hon har varit inställd på att hennes barn kommer att vara fött i Afrika. Så när hon blev gravid började ett sorgearbete för det barn hon inte skulle adoptera. Liksom tvärtom emot vad många tror. Jag förstår henne men jag tror att det kan vara svårt för personer som inte planerat att adoptera att förstå den sorg hon känner. Först har hon varit tvungen att hantera en barnlöshet med all den sorg det innebär. När hon sedan blev gravid har hon fått hantera sorgen över att det inte ska bli en adoption. Inte just nu i alla fall.

Nu har det gått tre månader och hon har så sakta börjat sortera begreppen. Jag försöker säga till henne att adoptionen inte behöver vara nedlagd utan bara lagd på vänt. För så hade jag försökt att tänka. Hon behöver ju inte fatta några beslut just nu - hon kan behålla den drömmen ett tag till och samtidigt glädjas över sitt väntade barn.

Jag är så hjärtinnerligt glad för hennes skull. Och jag tror att det blir en liten tjej. Det tror hon också. Om ett halvår får vi veta om vi har rätt.

 

mamman

18 oktober 2009 19:03

Det är tufft att vända om när man precis har rotat sig på ett håll. Jag förstår henne. Saknar fortfarande resan som aldrig blev av.

För andra väldigt svårt att förstå.

http://www.babyonskan.wordpress.com

 

pipeline

19 oktober 2009 19:47

Ja, jag kan förstå att det är en sorg som är tuff att hantera. Och det blir inte lättare av att det är få människor som förstår att den resan är lika sorgesam som att upptäcka att man inte kan få barn biologiskt. Förmodligen för att den mesta empatin är sprungen ur egna upplevelser - alla kan förstå hur det känns att inte kunna få biologiska barn medan få kan förstå sorgen över att överge drömmarna om adoption.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...