Imorse vaknade jag ansikte mot ansikte med Darlingen. Lätt sömndrucken betraktade jag honom en stund. Han såg alldeles stilla ut. Så stilla att jag började granska honom mer ingående. Andas han? Nä... han andas inte. Jag drog mig närmare (jag är oerhört närsynt). Tyckte mig fortfarande inte se minsta tecken på andning. Med förhöjd puls tog jag honom på armen. Ingen reaktion. Min puls ökade ytterligare och tankarna började snurra. 

Så jag skakade honom ordentligt. Jag är rädd att han fick ett ganska abrupt uppvaknande. När han slog upp ögonen hängde hans fru närsynta fru över honom och hojtade med sprucken morgonröst "Jag trodde du var DÖD!!!".

Som tur är Darlingen en ganska cool katt. Han startade dagen med ett skratt och sträckte lite på sig. Och drog massor av livsviktiga andetag.

Kanske räddade jag honom när han var på väg över i skymningslandet. Eller inte. Han ser ganska kry ut där han sitter i soffan och läser tidningen. Nu ska vi ha en förnöjsam lördag. Jag hoppas på synnerligen mycket regn och rusk. Det blir så mysigt då. Bara inte Darlingen bestämmer sig för att sova middag....  

 

mamman

4 oktober 2009 19:06

Den känslan är hemsk. Fy vad jobbigt det är att känna en sådan känsla. Jag ryser.

Just nu, där ni står, i "ingenmansland", är det antagligen förödande om en sådan sak skulle hända. Knodden....... nej jag tänker inte färdigt.

Vilken fantastisk tur att det bara var en sådan där otrevlig dröm.

Jag hatar dem.

http://www.babyonskan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...