Så kom det äntligen - det översatta uppehållstillståndet. Darlingen gav sig raskt iväg och postade det till BFA. Rekommenderat för säkerhetsskull :-).

När han klarat dagens stora uppdrag gav han sig iväg hemåt för att laga middag. Strax innan sju åkte han och hämtade mig vid Centralen. Halv åtta serverade han makaronipudding.

Jag njuter av varje sekund. Av att bli omhändertagen och omhuldad. Inte behöva tänka på vardagliga saker. Han är finaste Darlingen som finns. Och han är min.

 

Hanya

23 september 2009 09:16

Det gäller att ta hand om varandra under den långa påfrestande väntan som nu är. Och en möjlighet att visa sin kärlek inför varandra och bli stärkta inför det som kommer :-)

 

mamman

23 september 2009 13:24

Passa på nu, snart är det Knodden som får all uppmärksamhet och du dalar långt ner på uppmärksamhetstrappan. Fast makaronipudding kan han nog även i framtiden bjuda på.................

Härligt att ni fått i väg det översatta uppehållstillståndet. Kommer i håg att det var en märklig känsla, att hålla i uppehållstillståndet som gällde ens tänkta barn och att detta barn fanns någon helt annan stans. Märkligt.

http://www.babyonskan.wordpress.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...