Det har varit en intensiv helg. Bonusen anlände per tåg i fredags och sedan har det gått i ett kör. Helgen inleddes med att Darlingen var kökschef och kockade ihop en potatisgratäng och oxfilé. Lördagen ägnades åt inköp av present till Hjortpojken. Vi var makalöst glada över att Bonusen var med oss. Han visste precis vad man skulle köpa. Jag förstår fortfarande inte vilka kort man ska ha och inte ha men jag har i alla fall kommit på att om jag säger "Jan Guillou"-kort så blir det hyfsat rätt. Känner mig som ett litet barn som härmar det hon hör och tror att allt blir rätt och riktigt. Tror inte Bonusen genomskådat min bluff ännu.

När vi kom hem packade vi ner lunchen och några spel och cyklade ner till havet. Efter några timmar i blagande solsken fräste vi hem och planterade alla 11 plantorna häck. Teamwork på hög nivå. Darlingen grävde djupt, jag grävde lågt och Bonusen vattnade. Sedan for vi in och lagade middag till Farmor. En ganska loj kväll där Farmor, som enligt sig eget förmenande aldrig somnar förrän vid 2-3 tiden, slocknade i soffan och snarkade till så vi andra vaknade. Jag är ganska barnsligt lagd så jag tycker det är hysteriskt roligt med ofrivilliga snarkljud... Däremot var det lätt att hålla sig för skratt när Farmor stöp omkull på golvet efter att ha snubblat på Bonusens datorsladd. Hon slog sig ganska rejält och kom inte upp igen. Bonusen kröp ihop av skräck i hörnsoffehörnet. I sådana lägen är det skönt att ha en doktor i huset. Hon slog sig rejält i höft och hand.

I morse steg vi upp tidigt för att åka på fisketur. Vädret var strålande (har varit det hela helgen) och vi hyrde utrustning och gav oss i kast med att kasta "sladden" som jag i ett illa valt ögonblick kallade linan. Hjortpappa2 doppade bara draget och fick en torsk. Därefter blev det fisktorka. Ungarna tappade fiskelusten och spelade med sina Jan Guillou-kort. Men så... Plötsligt nappade det! Det nappade så förskräckligt att det känns som vi lämnade Öresund utfiskat. Vi fiskade med silltackel (jojo... man har ju lärt sig ett och annat begrepp) vilket är fyra småkrokar följt av en tyngd. Vi drog upp det ena fyrtalet efter det andra och det var så himlans roligt. Det sprätte fiskfjäll överallt och det sprattlade sill överallt. Jag blev sillad i ansiktet och blev krokad både här och där. Ungarna blev riktiga fenor på att hålla fiskarna och få loss dem från krokarna.

Men sen... då skulle ju alla sillarna rensas. Genom att hålla låg profil lyckades både Darlingen och jag undkomma renseriet. Det sköttes av Hjortpappa1 och Hjortpappa2. Det är bara att erkänna - där på havets böljor drabbades vi alla av något slags kollektiv fiskehysterim, ytterst primitivt. Vi fiskade upp 200 sillar! Plötsligt fick Darlingen och jag en insikt - vi skulle ju inte vara hemma på hela veckan! Jag åker till Linkeboda imorgon, kommer hem sent på tisdag. Darlingen är i Stockholm på onsdag. Jag är i Stockholm på torsdag. Alltså kunde vi inte ta hand om någon sill alls. Det kände faktiskt ganska oetiskt att hiva upp sill efter sill och sedan säga nej tack till allt. Vi skickade iväg några småfiskar till fiskmåsarna. Ett tag kändes det ganska bra tills jag kom på att fiskmåsar inte ingår i någons näringskedja. I alla fall tror jag inte det men jag har aldrig varit med i Mulle.

Efter fisketuren kastade vi en en fjällig Bonus i duschen och kastade oss in i snabba bilen för att hinna till tåget. Han är så duktig på att åka tåg numera! Stora killen! Sedan kastade vi oss in i den snabba bilen igen för att åka hem och duscha. Kl 17 var det dags för kalas. Precis när vi skulle gå kom Löddefamiljen och levererade en spjälsäng som de inte längre behövde. Allt var jättekul tills jag såg Löddepojken peta i brunnen där hundarna brukar kissa. Så jag säger "ajajajaj" ganska högt. Det skrämde slag på det stackars barnet och jag kände mig helt misslyckad som blivande 2-årsförälder. När vi cyklade iväg och lämnade en gråtande pojke efter oss sökte jag stöd hos Darlingen. Han sa alla de rätta sakerna men det kändes inte så mycket bättre.

Nu är vi hemkomna från kalas och är rätt matta efter helgen. Det blev lite för mycket av det goda. Nästa helg ska vi inte göra NÅGOT. Bara vara. Det kommer nog behövas efter veckans slit på resande fot.

 

Hanya

20 september 2009 22:14

Äsch bry dig inte om det där med pojken. Vissa barn fixar inte att andra vuxna säger till dem utan de börjar gråta direkt. Tyvärr. Du kommer bli en toppenmamma till en tvååring, uppmärksam och skärpt! :-)

 

mamman

21 september 2009 11:56

Hektisk helg må jag säga.

http://www.babyonskan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...