Under en tid har jag funderat på att byta blogg. Är lite intresserad av vad one.com kan erbjuda. Det är ett webbhotell där man betalar 12, 24 eller 45 kronor/mån beroende på hur stor serverplats man önskar. Årsavgiften är 95 kronor för domännamn.

Jag använder i många avseenden min blogg som dagbok. Det innebär att jag inte har någon ambition att skriva roligt, tankeväckande, provocerande... jag skriver bara det jag tänker. Jag har nog egentligen inget behov av att bli läst. Däremot har jag behov av att tvingas formulera mig begripligt och omsorgsfullt. Jag skyltar inte med det jag skriver men jag blir ändå väldigt glad när människor reflekterar över vad jag skrivit. Går det ihop? Det är knappt så att jag får ihop det själv... Om jag hade varit författare hade jag förmodligen haft en pseudonym.

En annan sak som jag tänkt mycket på är att jag med stor behållning läser andras bloggar. Främst om adoption. Dessa bloggar har varit en stor hjälp under vår väntetid. Vill man ha, får man också ge tänker jag. Jag förstår att man lösenordsskyddar sina bloggar . Mitt problem är att jag verkligen får ta sats för att be om lösenordet till en blogg. Jag känner mig som en inkräktare. Varför skulle jag - en helt okänd människa - få tillgång till en annan människas liv och tankar? Måhända tänker jag knasigt. Det kanske är fler än jag som känner att det är enklare att låta okända människor läsa bloggen än kända människor....  

Så har funderat en helt del på mitt bloggande och framtiden:

1. Ingen jag känner irl vet att jag bloggar. Jag säger aldrig något när det pratas om bloggar. Vill helt enkelt inte att någon ska få för sig att leta upp min blogg. Det vore ju ganska enkelt om man söker på "Adoption+Taiwan".... För en tid sedan berättade en väninna om att hon aldrig blev nämnd i en grannes blogg men att andra människor nämndes där i väldigt positiva ordalag. Hon kände sig osedd och tagen för givet. Jag blev rätt betänksam över att en blogg kan utlösa sådana känslor hos människor så jag beslöt mig för att ALDRIG tala högt om att jag bloggar. Vill folk leta upp min blogg så varsågoda. Blir de sårade av att läsa den är det deras problem. Jag skriver det jag vill skriva. Inte vad läsarna vill läsa om. Ändå blev jag väldigt betänksam över väninnans reaktion. Och vill aldrig någonsin vara med om något liknande.

2. I somras satte sig en god vän vid datorn när jag inte loggat ut. Jag blev väldigt stressad av det. Kände mig avslöjad även om jag står för varenda ord jag skrivit. Funderade på vad jag skrivit om den personen och andra gemensamma bekanta. La till och med ned några timmar på att skumma igenom bloggen bakåt för att se om det fanns något komprometterande. 

3. Jag har via kommentar fått veta att min identitet är röjd. Tydligen är jag tillräckligt intressant för att man ska vilja ta reda på mitt namn och var jag bor. Följer man en blogg tillräckligt länge så dyker det förr eller senare upp information som man kan dra slutsatser av. Problemet är att jag nog aldrig trott att någon skulle välja att lägga kraft på något sådant.

4. Vi ska adoptera. Jag måste skydda Battingens integritet i framtiden.

5. Jag måste tänka på att skydda Bonusens, Darlingen, släktingar och vänners integritet. Jag vill inte behöva censurera mina tankar om händelser och annat. Mitt liv är inte bara guld och gröna skogar - jag har fula tankar, blir irriterad på folk, förundras över människors val. Ja, jag har massor av mer eller mindre rumsrena tankar som jag normalt inte skulle tänka högt. Men i bloggen tänker jag högt. För att jag känner mig anonym. När jag inte längre känner mig anonym begränsar det mig.

6. Jag vill ibland kunna lägga ut bilder. Inte som en bilddagbok. Men minnesbilder för min egen del.

7. Hur får jag över allt jag skrivit på min blogg här till min lösenordsskyddade blogg? Manuellt klippande och klistrande? Jag vill definitivt inte radera min nuvarande blogg. Jag vill ta den med mig.

Det jag funderar allra mest på är gränsdragning - vem ska få eventuella lösenord och vem ska inte få det? Även om jag byter blogg kommer jag inte tala om för folk jag känner irl att jag bloggar. Jag vill inte hamna i en situation där jag känner mig förpliktigad att lämna ut lösenord eller ännu värre; bli avlurad lösenordet. Men varför känns det enklare när okända människor läser mina tankar och funderingar än om människor jag känner i verkligheten gör det? Och vad händer när okända människor blir kända människor?

Så att byta blogg löser bara en liten del av problemet. Den ger mig fler tekniska möjligheter. Däremot löser den inte utmaningen om vem som ska få tillgång till bloggen. Vad bloggen ska innehålla är solklart. Den ska innehålla samma saker som alltid förut. Men behovet av att skydda och omhulda ökar i takt med att vi kommer närmare ett barnbesked och andra händelser runt omkring mig. 

 

Hanya

8 augusti 2009 11:08

Precis de här funderingarna hade jag när jag startade min blogg utanför FL. Jag har valt att lösenordsskydda min blogg och bara bjuda in folk jag träffat i irl. Men är ändå noga med vad jag skriver. För min del blir blogggen en ventil och ett sätt att bearbeta väntan på bb. När vi väl är hemma med barn kommer jag stänga bloggen och bli helt privat. För barnets skull. Inga bilder kommer heller publiceras på barnet på bloggen, inte heller namn.

 

Kvarnlyckan

8 augusti 2009 14:43

Hej
Förstår och delar precis det du skriver. Behovet av integritet och att vilja skriva precis det som faller en in utan att såra någon. Samtidigt så, hade din blogg varit lösenordsskyddad hade jag aldrig börjat läsa den...

Och samtidigt, om man inte hade viljat ha någon läsare, eller välja exakt vilka som läser, då finns det bättre saker att använda än en blogg. Hm, jag klurar fortfarande på varför jag öppnat en blogg och för vem jag skriver..

 

Cecilia

8 augusti 2009 22:14

Vi använder one.com och jag trivs med både hemsida och blogg som de erbjuder. Mejlprogrammet var dock lite för segt med Kenyas långsamma Internet. Men nu funkar det OK. Däremot så vet jag inte om det går att lösenordsskydda bloggen via one. Vi har haft den öppen. Man kan ladda upp lösenordsskyddade fotoalbum iaf, vilket vi har gjort för att kunna visa bilder för familj och vänner.

Jag tycker mycket om din blogg. Och dig - fast jag inte har en susning om vem du är!

http://www.ekhemmanet.se

 

mamman

9 augusti 2009 14:19

Som vanligt delar jag mycket av dina tankar kring det här med att blogga, hur och varför mm.

Jag funderade ju mycket innan jag själv tog steget och brottas fortfarande i frågan om VEM som skall få följa mig in bakom lösen.

Dessutom har du en mening i andra stycket som jag själv funderat mycket på men inte kunnat formulera på ett vettigt sätt.

Jag tror att du hittar en bra lösning för dig och hoppas klart få följa dig (vilket jag tror jag får) om dy byter o lösenordsskyddar dig.

Många kramar från mig

 

Kicki

9 augusti 2009 20:52

Ibland kan man komma på vem någon är av en ren slump. Man följer en blogg för att man gillar bloggarens sätt att skriva, och plötsligt förstår man, precis som du säger av småsaker som skrivs, att man vet vem det är.....(inte vem du är, utan en annan blogg jag läser då och då). Det är ingen bekväm känsla. Vad ska man göra? Ge sig till känna? Låtsas som ingenting?

Det är i alla fall därför jag inte bloggar alls själv!

 

Nepalmamma

9 augusti 2009 22:42

Jag följer din blogg och med stor glädje och spänning.
Det är dilemma hur man ska göra med bloggandet... Vi kommer lansera en låst blogg efter BB för när och kära att följa oss. Då våra familjer bor långt ifrån, men ändå ska vara delaktiga. Jag säger som en annan här - vi kan ju byta om du vill ;-)
Håller tummarna för att samtalet snart kommer till er!

http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-53/b109316.html

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...