När jag ändå hade ångan uppe ringde jag också till vår församling.

Att välsigna ett äktenskap verkar vara en mycket flexibel historia. Man kan välja något som liknar den kyrkliga vigseln fast utan ja:et. Men man kan också välja andaktsrummet eller någon helt annanstans. Vi kan ha gäster och vi kan vara själva.

Det var bara att ringa när vi hade bestämt oss.

Det enda smolket i bägaren var mina egna känslor. En liten filur på min högra axel säger "jasååå... nu passar det visst!". Hoppas inte prästen dömer oss lika hårt utan är mer förlåtande i sin inställning.

Jag har egentligen inget emot kyrklig vigsel förutom att jag tycker att det blir lite pompöst. Jag har en smärre låsning när det gäller stora begivenheter såsom konfirmation, dop, vigslar, studentfester, jämna födelsedagar... ALLA födelsedagar.

Men jag är i alla fall lättad över att denna biten gick hyfsat smärtfritt. Jag ska bara brotta ner filuren.

 

Brummelisa

4 september 2008 17:47

Haha, filurer kryllar det ju av i alla hörn under den här adoptionsresan - inget att låta sig nedslås av!

HÄRLIGT att läsa att ni helt plötligt faktiskt befinner er i en helt annan fas av väntandet! Go Taiwan! :)

*KRAM*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...