Ibland släpper jag på lite otillåtna tankar. Tankar som är extremjobbiga att konfronteras med. För en stund sedan tänkte jag: 

"Din fjantiga dummerjöns - varför anstränger du dig och hoppas så mycket på adoptionen - den kommer ju ändå inte att bli av!"

För att genast eliminera tanken försökte jag visualisera mig och Darlingen med ett eller två barn från Taiwan. Det gick inget vidare. Jag såg nämligen i-n-g-e-n-t-i-n-g. Det var helt blankt. 

Nu sitter jag här och känner mig störd och undrar vilket betydelse jag ska tillmäta tanken och oförmågan att visualisera.

Därifrån jag sitter och jobbar kan jag se min Darling. Han jobbar som värsta Marstrands-fånge. Han "gräver" nämligen en rabatt. En korrekt benämning är nog "hackar" rabatt.

Tanken är att vi ska plantera ett träd i en av rabatterna runt gräsmattan. Dessvärre hade vi lyckats förtränga den lilla detaljen att det är blålera 30 cm ner. Det går inte att gräva. Det är STENHÅRT och dränerar noll. Jag tror inte längre på en bondsk romantisk trädgård med silande bladverk.

Jag har beordrats att googla och ringa lokala växtbutiken för att undersöka hur djup en rabatt måste vara. Stora träd måste ha minst 1 -1,5 meter. Det blir inget stort träd.

För en liten stund sedan vätskade jag Darlingen med lite jordgubbssaft. Han såg sammanbiten ut där han stod i gropen och mätte. "66 centimeter" förkunnade han. Jag klappade hans sjöblöta rygg och hade inte hjärta att säga att det inte bara är djupet som räknas utan även bredden. 

Vi får helt enkelt välja ett pyttelitet träd. Kanske en bonsai.