Som grädde på potatismoset avslutade jag arbetsdagen med att gå in i vägg som stod i vägen. Min chef, som bevittnade min Rocky Stallone-smäll med tillhörande salivstänk och vimmelkantighet, höll på att krevera av skrattkonvulsioner.

Sedan åkte jag hem för att gå till Apoteket. Det gick bra. Jag handlade massor av väsentliga saker för vårt välbefinnade. Bland annat en flaska Mollipect hostmedicin eftersom Darlingen har hosta. Sedan åkte jag hem till våran gata. Där slutade det att gå bra. Jag tappade kassen med mina inköp. Hostmedicinflaskan gick i tusen bitar och all saker för välbefinnandet blev dränkta i hostmedicin. Klistrig hostmedicin. Dumt. Dubbeldumt.

Nu tänker jag inte röra mig mer än mellan soffan och köket. Det borde minimiera risken för ytterligare oturligheter.  

Årets första arbetsdag har börjat darrigt:

1. Min mage har inte bedarrat trots att jag haft micrad vetekudde på den större delen av natten. Den kniper och beter sig dumt.

2. Jag fick adrenalinpåslag när jag väckte hela gatan genom att utlösa vårt huslarm kl 7.00 Inte blev det bättre av att jag inte lyckades ringa på min I-Fån för jag hade glömt hur man gjorde och att Darlingen lojt ligger kvar i soffan (han har sjukat sig idag pga rälig infektion).

3. Parkeringsautomaten har gått sönder så jag parkerade olovligt. Om parkeringsvakten kommer och jag får böter kommer jag inte så långt med att säga: "Jo, jag vet att det finns fler parkeringsautomater men det var alleles för kallt och blåsigt för att jag skulle vilja gå så långt". Inte heller är det ett argument som kommer bita på Darlingen om jag får böta. Jag är ensam. Alldeles ensam.

4. Jag fick adrenalinpåslag när jag fastnade i hissen och dunsade mellan två våningar.

5. Jag känner mig viktmobbad när killarna på jobbet rivstartade bantningsåret 2010 med att väga in sig och jag är inte ens tillfrågad om jag vill vara med. Vill ändå inte vara med. Man måste säga sin vikt högt. Pffft.

Polisen har sprängt en vänsterskostöldsliga i Malmö.

I Sverige skyltas det med vänsterskor medan det är högerskon som används i Danmark. Detta tog ligan fasta på. De stal vänsterskon i Malmö. Sedan åkte de över sundet och stal en likadan högersko. Vips så hade de ett säljbart par.

Undrar vad som händer med svenska högerskor och danska vänsterskor...

En "kontrabov" borde erbjuda sig att köpa in enskoingarna i respektive land och sälja tvåskoingarna till välgörande ändamål. Men det bästa hade ju varit om någon Nobelbelönad forskare kommit på vilken del av en bovs hjärna som kunde stimuleras för att dennes kreativa bovtankar kan användas till något verkligt användbart. De har ju en benägenhet att hitta de små sakerna i vardagen och utnyttja dem för sina egna syften.

Igår gick den inställda annandagsmiddagen med supergravid Syster, Systers sambo, Kusin, Farmor och hundvalpen av stapeln. Farmor var på gott humör, kanske för att vi var en så liten skara att hon hörde vad vi pratade om. Bonusen och Kusin förskansade sig nere i källaren där Bonusen gjorde sitt bästa för att underhålla sin 5-åriga kusin. Hundvalpen var en söt liten sak som sov en stor del av tiden och var ganska stillsam av sig. Det var en riktigt trevlig kväll. Systers sambo intåg i våra liv har ändrat dynamiken i familjen på ett positivt sätt.

Nu har Bonusen brutit upp och han och Darlingen är på väg mot norra Skåne för att möta Bonusens Morfar som kör halva vägen. Det är -8 grader och sol.

Det är också den sista julledighetsdagen. Det känns lite sorgligt men det var nog dags. Det har varit en mycket skön jul- och nyårshelg. Inaktiv givetvis men det är precis så vi vill ha det. Darlingen är fortfarande ofrisk men jag och Bonusen har klarat oss ifrån invasion. 

Det är två dagar kvar till Court hearing för Knodden. Sedan dröjer det ett antal dagar/veckor innan vi får veta hur det har gått. Jag känner mig lugn och fylld med tillförsikt. Hoppas maggropskänslan stämmer.

Vi mår förvånansvärt vettigt efter nyårsfirandet. Förutom Darlingen förstås. Han fruntimmershostar. Hans förkylning vägrar lämna sitt tillhåll. Jag och Bonusen mår väldans finfint och spelar Tomb Raider, blir ovänner om vart vi ska, i vilken takt vi ska spela och vem som ska trycka på knapparna.

Bonusen har kommit i skämmighetsåldern. Han klarar inte av TV-hångel. Mina och Darlingens pussar bryr han sig inte så mycket om. "Det är jag ju van vid" säger han som om det vore den självklaraste sak i världen. Jag förstår inte riktigt logiken.

Det har varit en väldigt skön julledighet. Julaftonen firades hos mina föräldrar dit Darlingen anslöt när han slutade jobbet. Vi nattade över och på juldagen hämtades Bonusen för lite juldagslunch, julklappsutdelning och allmänt mys. Sedan for vi hem och öppnade fler julklappar. Annandagsbjudningen för Syster med familj och Farmor ställdes in pga Darlingens sjukdom. Vi har haft övernattningsgäst till Darlingen, spelat Buzz, lagt pussel, ätit rester. Det har tappats tänder, druckits tänder, varit på stan, köpt byxor till Bonusen, ätit middag på Casa Mia och konstaterat att vi inte ska gå dit igen eftersom servicen är usel. Vi har varit ute med vänner på mellandagsmiddag. Vi har lekt med våra 'Ajfånar' (julklapp från Darlingen) och gått upp i vikt. Vi har väntat förgäves på growth report och hälsat på hos Farmor. Vi har städat ytterst sparsamt, lagat mat bara för att fylla magarna, ätit choklad en masse, druckit vin, inte eldat i kaminen (!) och glömt vattna julgranen.

Idag är sista lugna dagen på ledigheten. Vi ska äta pizza från Vespa och titta på Ivanhoe. Bonusen har kommit i den åldern när Robin Hood och Ivanhoe är superbra. Vi njuter och tänker ibland på hur vår nästa jul kommer att gestalta sig. När liten Knoddunge finns i våra liv. Ibland blir jag livrädd att inte räcka till. Ibland blir jag svårt längtig. Ibland begriper jag inte att det ska ske mig.

I år kommer det hända. Vi kommer att bli föräldrar. Till sötaste Knoddungen i hela världen.

Lita aldrig på tandféen.

När den eländiga féen (i egenskap av Darlingen) tar hand om den tappade tanden och lämnar en guldpeng i utbyte är det bara nys. Det handlar bara om omfördelning av resurser. Eller kretslopp om man är något slags skogsmulle. Det är inte jag. Jag är mer monetär och mammonaktig. Denna veckan har följande hänt, med grand final i morse:

1. Bonusen tappar tand och får guldpeng.

2. Darlingen blir av med guldpeng.

3. Jag dricker upp tanden. Nästan i alla fall. Den var halvvägs nere i magen och vände innan jag förstod vad jag fått i munnen.

Jag är speciellt emot punkt tre.

Jag har nu pratat allvar med vår tandfé. Man kan inte både få guldpeng och behålla tanden i ett tomt vattenglas. Det är varken logiskt eller konsekventiskt. På det sättet kan man icke uppfostra sitt barn.

Antingen sparar man sina tänder i en liten burk. Eller säljer man dem till tandfén. Man inte både få pengar och behålla varan.

Idag kom bekräftelse på att Tomtens paket kommit fram till Taiwan. Men som den pessismistiska människa jag är tänkte jag "Jaha, nu dröjer det väl sisådär en månad innan han får paketet". Hoppas innerligt att myndigheterna behandlar Knodden lite snabbare än oss föräldrar.

De senaste dagarnas gnäll och ynk har fått sin förklaring. Idag vaknade jag från min sötaste sida och gick upp utan att väcka Darlingen. Nytt snöfall under natten orsakade en skottningsangelägenhet som jag åstadkom vid 7-tiden. Det var fantastiskt vackert och tyst i hela byn. Och jag kände mig julfryntlig och gemytlig.

4:e adventfrukosten klarades av i soffan och jag var så charmig att Darlingen höll på att sätta kaffe i halsen. Han bjöds på färdigbredda mackor, kaffe och tända ljus. Halv nio for vi till mina föräldrar för att överlämna julklappar till min farbror. Jag fick till min stora glädje ratta bilen och blev lyriskt över hur kul det är att sladda lite. Jag kör alldeles för lite rolig bil nuförtiden. Man kanske borde rastas lite på en halkbana...  

Efter att ha styrkt oss med bondkakor och plättar med socker satte vi oss ånyo i bilen och for tillbaka till staden för att göra ett försök att hitta enbärsmust - en barndomsklassiker. Och vi fann dem direkt. Dyrt som värsta kvalitetsdrickan men det är det värt. Darlingen yrslade iväg med konstig förevändning. Jag lät honom hållas men börjar bli lite fundersam över vad han hittar på. Det är så attans hemlighetsfullt så han var tvungen att stänga in sig i något rum på ovanvåningen i 10 minuter för att gömma (?) min julklapp.

Tog en sväng på byn för att köpa gran och fick granpanik. På första stället - på lilla torget - stod en sorglig samling granar. Andra stället likaså och där fick vi dessutom veta att sista granleveransen kommit. Jag lyckades få magknip på en gåendes gång. Fast Darlingen sa att det nog berodde på att det bara guppade omkring en massa onyttigheter eftersom vi glömt äta lunch. Och han borde väl veta med tanke på hans yrke. Kanske hade han rätt - magknipet gick nämligen över (eller glömde jag bort det) när vi hittade en liten nätt gran på tredje stället. Det är svårt att handla gran när de är frusna. Jag förstår inte hur norrlänningarna och andra från kyligare breddgrader klarar det... Fast de kanske har ett öga för hur granen utvecklar sig när frosten gått ur grangrenarna. En annan sak norrlänningar förmodligen är mycket bättre på än vi skåningar är att borsta taken på sina bilar när det snöat. I Skåne kör man omkring på bilar med vita hattar - gärna flera decimeter höga. Jätteosmart.

Vi avrundade efermiddagen med glöggfika och julklappsbyte hos Farmor. Det var riktigt mysigt och vi fick en trevlig pratstund. Vi har oftast ganska så trevligt när det bara är vi.

Nu sover Darlingen på soffan. Jag provsitter ett par nya velourbrallor (!) och överväger om de kanske inte mår bättre hos Twilfit. I alla fall mår nog jag bättre om de bor på Twilfit. De passar liksom inte riktigt runtom i sitteriet.