Som grädde på potatismoset avslutade jag arbetsdagen med att gå in i vägg som stod i vägen. Min chef, som bevittnade min Rocky Stallone-smäll med tillhörande salivstänk och vimmelkantighet, höll på att krevera av skrattkonvulsioner.

Sedan åkte jag hem för att gå till Apoteket. Det gick bra. Jag handlade massor av väsentliga saker för vårt välbefinnade. Bland annat en flaska Mollipect hostmedicin eftersom Darlingen har hosta. Sedan åkte jag hem till våran gata. Där slutade det att gå bra. Jag tappade kassen med mina inköp. Hostmedicinflaskan gick i tusen bitar och all saker för välbefinnandet blev dränkta i hostmedicin. Klistrig hostmedicin. Dumt. Dubbeldumt.

Nu tänker jag inte röra mig mer än mellan soffan och köket. Det borde minimiera risken för ytterligare oturligheter.  

 

lyckans smed

4 januari 2010 17:55

Usch... vissa dagar borde man inte ens gå upp ur sängen, fast skulle man inte göra det skulle det väl ändå hända nåt. Kanske en meteroit skulle slå ner genom taket... När man tänker efter hade du nog tur ändå ;-)
Lycka till dig...

http://www,lyckosmide.se

 

mamman

4 januari 2010 18:16

Håll fingrarna från porslinet........

http://www.babyonskan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...