Vi mår förvånansvärt vettigt efter nyårsfirandet. Förutom Darlingen förstås. Han fruntimmershostar. Hans förkylning vägrar lämna sitt tillhåll. Jag och Bonusen mår väldans finfint och spelar Tomb Raider, blir ovänner om vart vi ska, i vilken takt vi ska spela och vem som ska trycka på knapparna.

Bonusen har kommit i skämmighetsåldern. Han klarar inte av TV-hångel. Mina och Darlingens pussar bryr han sig inte så mycket om. "Det är jag ju van vid" säger han som om det vore den självklaraste sak i världen. Jag förstår inte riktigt logiken.

Det har varit en väldigt skön julledighet. Julaftonen firades hos mina föräldrar dit Darlingen anslöt när han slutade jobbet. Vi nattade över och på juldagen hämtades Bonusen för lite juldagslunch, julklappsutdelning och allmänt mys. Sedan for vi hem och öppnade fler julklappar. Annandagsbjudningen för Syster med familj och Farmor ställdes in pga Darlingens sjukdom. Vi har haft övernattningsgäst till Darlingen, spelat Buzz, lagt pussel, ätit rester. Det har tappats tänder, druckits tänder, varit på stan, köpt byxor till Bonusen, ätit middag på Casa Mia och konstaterat att vi inte ska gå dit igen eftersom servicen är usel. Vi har varit ute med vänner på mellandagsmiddag. Vi har lekt med våra 'Ajfånar' (julklapp från Darlingen) och gått upp i vikt. Vi har väntat förgäves på growth report och hälsat på hos Farmor. Vi har städat ytterst sparsamt, lagat mat bara för att fylla magarna, ätit choklad en masse, druckit vin, inte eldat i kaminen (!) och glömt vattna julgranen.

Idag är sista lugna dagen på ledigheten. Vi ska äta pizza från Vespa och titta på Ivanhoe. Bonusen har kommit i den åldern när Robin Hood och Ivanhoe är superbra. Vi njuter och tänker ibland på hur vår nästa jul kommer att gestalta sig. När liten Knoddunge finns i våra liv. Ibland blir jag livrädd att inte räcka till. Ibland blir jag svårt längtig. Ibland begriper jag inte att det ska ske mig.

I år kommer det hända. Vi kommer att bli föräldrar. Till sötaste Knoddungen i hela världen.

 

Kvarnlyckan

1 januari 2010 18:29

Det låter så mysigt och helt underbart. Både denna jul och alla som kommer att komma. Och självklart kommer du att räcka till! Du kommer att se till att du räcker till de gånger det behövs. Och det behövs det för alla barn. Inte bara för just eran fantastiska lilla Knodd. Tänk, nu borde det vara mindre än ett halvår kvar...

http://kvarnlyckan.wordpress.com

 

mamman

2 januari 2010 15:11

Ja! tänk vad detta året kommer att innehålla....
Fyllt med så mycket annorlunda mot det du är van vid.
Nästa Jul, ja redan innan klart, kommer du att vakna upp i sängen med en alldeles egen liten Knodd i famnen och ha familje mys där i sängen tidigt på morgonen. Ha små fötter och händer i dina händer. Små ögon som tittar på dig, en mun som viskar mamma till dig och ett huvud som borrar sig in i bröstet på dig så håret kittlar dig i näsan. Jag lovar det är värt varenda minut av väntan och längtan.

Jag har också gått upp i vikt, vilket gör mig lite rasande. Nu tillåter jag maken äta upp min choklad jag fick i Julklapp och gläds vid var bit han äter.

http://www.babyonskan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...