Vi ska åka på semesterturné. Bo på båt i Göteborg, klättra på klippor i Marstrand, äta räkor i Smögen och bo i cell på Varbergs fästning. Det ska bli hemskans roligt.

Det är bara ett problem. Min vision är att hela semestern består av soliga dagar, glittrande vatten, praktfulla solnedgångar, goda glassar, smal kropp (eh... what?!) och fantastiska hotellfrukostar.

Det innebär att det blir STORA problem om verkligheten avviker från visionen. Det har Darlingen påtalat. Han börjar bli nervös.

Jag måste baissa mina förväntningar.

Min plan var en långsam och stadig viktnedgång. Sisådär 0,5 kg i veckan. Långt ifrån omöjligt. Problemet är att det inte går. Min kropp vägrar.

Jag motionerar mer. Jag äter mindre. Ändå rör sig inte vågen en millimeter. Sedan jag inledde projekt viktreducering har jag bara gått ner 1 kg. Jag är ofantligt besviken. Jag VET att jag äter mycket, mycket mindre och nyttigare, jag dricker mindre vin, jag har nästan slutat äta godis, jag promenerar, jobbar och cyklar mer än jag gjort på 15 år. Jag hoppar för fasiken till och med av en hållplats tidigare för röra på mig! Det är en gåta varför det inte ger resultat.

Jag har därför förklarat krig mot min kropp. Jag är inte säker på att segra. Jag är faktiskt ganska bekymrad eftersom jag alltid annars har gått ner i vikt. Det handlar inte om att jag har förväntningar på en hastig viktnedgång. Men det vore väl rimligt att gå ner 2 kg på en hel månad? När det är första månaden man håller igen? Jag vet ju att det blir trögare ju närmare sin målvikt man kommer - men jag har ju 19 kg kvar till målvikten!!Vet inte vad som är fel. Funderar på att anmäla mig till Xtravaganza bara för att visa min kropp var skåpet ska stå. Problemet är att jag inte vill att det ska bli en jobbig grej. Jag vill gå ner utan pukor och trumpeter. Genom att äta mindre och röra mer på mig. Men om det inte hjälper?

Jag försöker förmå Darlingen till att börja forska om fettceller. Jag har anmält mig som försöksperson. Han är inte ett dugg intresserad. Jag tycker det är dumt. Det är faktiskt i hans intresse att jag går ner. För jag blir nog snällare och rarare om kläderna passar när jag står i provhytter.

Jag vaknade kl 7.14, försökte locka Darlingen ur sängen, misslyckades, funderade och bestämde mig för att själv gå på promenad. I sanning växelsprang jag. En specialuppfinning. Överhuvudtaget är jag rätt så malling över att jag joggar lite smått. När andan faller på.

Sedan inleddes en spendersam dag. Först inhandlades ett styck ryamatta till sofforna. Helt oväntat. Jag är grund och botten en ryamatta motståndare efter att ha tillbringat min barndom med näsan i en unken illgrön ryamatta. Den hängde faktiskt med till min studentlägenhet. Åh så efterhängsen den var. Så jag trodde att jag och ryamattor var färdiga med varandra. Så fel jag hade. När jag väl börjat känna på den kunde jag inte sluta. Det var ruskigt mysigt att vira in fingrarna i den. Tänk då hur det skulle kännas för tårna... Men även om jag blev jobbigt nostalgisk så var det Darlingen som överraskade mest. Han bestämde sig på stående fot att det var en ryamatta som skulle komma med hem. Då är det bara att gilla läget och försöka styra färgvalet. Han är ju färgblind. 

Eftersom vi misslyckats med våra försök att köpa matplatsmatta bestämde vi oss för att åka hem, leta fram gula sidorna och ge oss på mattjakt åt ett annat håll. På vägen råkade vi köra förbi Trädgårdsrum som hade total utförsäljning. Där hittade vi en blomtrappa (ser ut som en halv trappa) som man ställer mot en vägg/plank. Halva priset. Och sedan. Alltså OJOJ! Jag har haft ett gott öga till butikens inredning. Närmare bestämt lamporna som hängt över disken. Från Broste i Köpenhamn. Utgånget sortiment. I mina tankar har det varit de ultimata lamporna till våra köksfönster. Och nu fick jag köpa dem!! Jag behöver bara två men köpte alla tre. Man vet ju aldrig om en går i sönder. Dessutom är de vana att hänga ihop. Man ska inte bryta en treenighet.

Nästa anhalt var mattvaruhusen. Det gick inget vidare. Vi fick brist på energi. Så vi traskade över gatan för att köpa fisk. Det var stängt. Då kom jag på att jag kanske borde reka efter cykel. Jag har ju bara 19 kg kvar att gå ner tills jag ska få belöningen - en tantcykel. Och där stod den. Till halva priset. En svart Rex med 8 växlar, kjolnät, extrasänkt för påstigningsvänligare komfort, cykelkorg, ringklocka, cykelstöd, lampor och luft i däcken!  ALLT som min nuvarande cykel inte har. Jag provcyklade i butiken och blev alldeles kär. Och lite tagen över min beslutsförmåga. Enda problemet är att jag bara gått ner 1 av 20 kg. Belöningen för 20 kg:s viktnedgång var nämligen en cykel.

Sedan stuvade Darlingen, jag och Cykeln in oss i bilen och åkte till Ilva. Jag är sådär glad för Ilva. Men de har goda grillade smörgåsar och jag var hungrig. Lite mat i magen gav ny kraft så vi hittade minsann en matta till matplatsen, tre glasburkar med fina lock för flingor, en stor vas till mina badbomber (det är visst jätteute med badbomber... ), en toaborste, en tvålbehållare, grön pajform med vita prickar, en stor förvaringslåda till alla bruksanvisningar (aj vad det blir mycket sånt när man bygger nytt....) och det bästa av allt en trevåningsfat i försilvrad mässing - tungt och rejält. Det ska jag ha på köksbänken och lägga grönsaker på.

Nu är flingorna och badkulorna inflyttade, mattorna utrullade, våningsfatet har fått hyresgäster och min cykel har fått cykelkorgen monterad. Synd att vi är för trötta för att cykla en sväng. Dessutom står Darlingens cykel och Geijrarna sedan förra helgen. Min punkacykel står också där. Vad min anbelangar kan den stå där för evigt.