Surfade runt på mina favoritbloggar och hamnade hos Soff. Hon skriver om rädslor och tankar som man får när man står i begrepp att adoptera. Tankar ska processas. Man vänder och vrider på sina värderingar. För att anpassa sig till det som komma skall.

De sista dagarna har jag tänkt mycket på ålder. Ålder och föräldraskap. Att vara en gammal förälder. Ett adopterat barn har redan fått en tuffare start än de flesta och dessutom ska det "stå ut" med att ha föräldrar som tillhör den äldre skaran.

När min lillebror var liten brukade han gå in till mamma och pappa på natten för att sova. En natt vaknade pappa av att gossebarnet var alldeles skräckslagen över att se sin mamma sova med öppen mun och avslappnade ansiktsmuskler. Det har nu blivit en hang-up hos mig. Som jag minns det var jag - förr i världen - hyfsat sött morgonrufsig och sovsvullen i ansiktet när jag vaknade. Numera är jag mer kritisk. Nu inspekterar jag rynkorna och plufset. Och tänker "stackars lilla okända barn, du vet inte vad som väntar dig".

Snacka om att dissa sig själv.

Men allvarligt talat så finns det kanske en bäst före datum på föräldraskap. Undrar var den går? 42 år är kanske rätt. Eller inte.

Nu ska jag läsa om de nya riktlinjerna. Trevlig kvällslektyr.

Ikväll har jag försökt minnas vad jag gjorde när jag var singel. 

Jag minns inget förutom snabbmakaroner med ketchep. Och ett och annat ältande med väninnorna om olycksaliga kärlekshistorier. Och sms som aldrig kom eller innehöll det man ville. 

Inget av det känns som en lämplig fredagssysselsättning. Snabbmakaroner är icke lämplig föda för mig för tillfället. Ältande kräver något att älta om. Sms från Darlingen kommer när han landat någon gång imorgon.

Jaha.

Man får väl koka saft och städa induktionshällen istället.

Nu har Darlingen åkt. Han ringde precis och sa hej då. Jag avskyr adjöande. Blir så konstig i ögonen. Och så stramar det lite i hjärttrakten. 

På ett sätt är det skönt att han åkt. Nu kanske jag kan få något gjort igen. Igårkväll strök jag omkring i huset på jakt efter sysselsättning och tankestimulans medan Darlingen strök kläder. Svårt resfebrig å hans vägnar. Till sist blev han ganska trött på mig och sa:

"Kan du inte ringa en kompis?"

Som om jag vore 6 år och svår att sysselsätta. Fast det var jag ju.

Så jag fick ringa kompisar. Ingen var hemma. Till sist gav jag upp och bestämde mig för att vämjas åt Anna "äter man korv, ser man ut som en korv" Skipper. Hon är förresten bara 40 år. Där ser man vad bönor och levande föda gör för utseendet. Nä, det är bättre med fettceller som fyller ut rynkorna och påsarna.

Jag måste nog gå i resfeberterapi inför kommande adoptionsresa.

Jo, idag tror jag återigen att jag ska adoptera. Igår trodde jag att jag skulle hinna bli för gammal. Det är ganska konstigt att jag ändrat mig över natten med tanke på att jag faktiskt blivit äldre sedan igår.