Har jobbat kväll. Är inte på gott humör men mindre stressad.

Nu kan jag gå och klippa mig med gott samvete i morgon eftermiddag.

Imorse provade jag en svart bluss(blus är ett ganska töntigt ord) som tidigare varit behaglig på kroppen. Det är den inte längre. Och inte är det blusen som krympt....

Därför är det extra bra att jag äntligen hade tid för ett "allvarligt talat" med mig själv i helgen. Darlingen jobbade helg och jag ålade omkring i en solstrimma på vardagsrumsgolvet. Exponerad för obarmhärtigt ljus. Där på golvet kom jag fram till att jag MÅSTE gå ner i vikt. På allvar denna gången. Jag är över 40 år. Det blir inte enklare med åren.

Denna gången ska jag ändra förutsättningarna. Jag har gjort en självanalys och kommit fram till att jag måste anpassa metoden efter min personlighet. Jag är nämligen extremt plikttrogen. Speciellt om någon kontrollerar mig. Man kan också kalla mig en ögontjänare :-). Personligheten har den lilla bristen att målgång innebär totalt tappad kontroll och jag blir som en yster kviga utsläppt på sommarbetet. Det är alltså inte själv resan nedåt som är problemet. Det är det som händer sedan. På sommarbetet.

Och utan resa nedåt kan jag inte ta itu med "det som händer sedan". Jag kan inte använda en dålig kavslutsaraktär som en ursäkt att inte gå ner i vikt. Jag måste helt enkelt fronta mig själv. Och om jag busar till det när jag nått mitt mål så måste jag väl ta kontakt med en terapeut. Eller viktcoach. Jag klarar viktnedgången själv. Men jag klarar inte vidmakthållandet själv.

Snacka om märklig personlighet.

Denna gången ska jag gå ner i lugn takt. Inte rusa åstad 10 kg nedåt och falla till ro. Inte plåga mig igenom ett minimum antal kalorier utan tillåta mig lite guldkant emellanåt.

För att uppmuntra mig själv skapade jag en omfattande excelfil där allt väsentligt loggas. Dagligen. Med belöningssystem på vägen. Bara det faktum att en excelfil är uppmuntrande för mig visar på vilken konstig hjärna jag har. Men nu har jag hjärnan och då får man väl utnyttja den till att göra något positivt. 

20 kg ska bort till 2008-11-30. Sista belöningen är en ny cykel. När jag berättade det för Darlingen tyckte han att vi skulle ändra cykeln till en resa till Thailand. Ljuvliga Darlingen. Min första tanke var "Nä, herregud, jag tänker minsann inte vara på en strand. I bikini". Sedan kom jag på att det var ju därför jag ska gå ner i vikt. För att kunna vara på en strand. Där ser man så indoktrinerad jag är av min tjockhet.

Vet inte om vi har råd att resa till Thailand men det kändes fint att han ville stötta. Det är samma gull som troget promenerar varje dag tillsammans med mig. Värt att minnas är förra gången det begav sig. Då stod en Rom-resa på spel och jag skulle gå ner 10 kg. Jag gick ner allt utom 0,5 kg (vi pratar inte om hur hjärnan tänkte när den gav upp). Det blev ingen resa till Rom. Darlingen var obeveklig och jag är övermoralisk även mot mig själv så jag tjatade inte ens. Jag hade ju inte klarat målet.