Det är något märkligt med trädgårdsarbete. Hjärnan är fullt upptagen med att bearbeta tankar om tjocka larver, ogräs, kattlortar kamouflerade till jordkokor, klippa kvistar, fingerborgsblommor som ska flyttas... Det finns liksom inte plats för mer. Och allt är inom samma ämneskategori. Det är jättebra.Sålunda har jag intetänkt på att ha dåligt samvete för klavertramp (se nedan), adoption, mat (!), giftermål, bantning. Nu är jag emellertid så trött att promenaden med sjuk sambo känns oerhört avlägsen. Håller på att samla kraft. Vet inte om det kommer. Kraften alltså.Igår var det en riktigt trevlig kväll även om jag vimsade ihop givarna på bebispresenten. Köpte present från mig och Möllevångarna. Glömde helt bort Almvikaren vid kortskrivandet och överlämnandet. Den senare och jag hade egentligen bestämt att vi inte skulle köpa present. Men så fick jag ett sms från möllevångarna som påminde mig om att vi bestämt oss för att lägga ihop. Så jag köpte trots allt present. Åsså glömde jag helt bort Almvikaren i hastigheten. Jag ville sjunka genom jorden när det hela uppdagades. Sen blev jag irriterad. Det är så dumt att låta sig styras av andras önskemål och krav. Om jag fått välja bestämma helt själv - utan inblandning av andras åsiker - hade jag köpte present från mig och sambon. Punkt. Å nu känner jag mig rätt defensiv. Antagligen för att jag fortfarande känner mig skyldig till klavertramp. F*n vad tjatig jag är. Och fruntimrig.

Al Gore har sagt att den tidiga våren förmodligen är ett tecken på klimathotet.Nu får man inte ens vara glad för fint väder längre.