Jag för en ojämn kamp med mina gråa hårstån. Varenda morgon står jag och rycker hårstrån. En omständig procedur som har en benägenhet att ta längre och längre tid varje dag. Vilket jag tolkar som om antalet gråa hårstån eskalerar hastigt.  "Hon blev gråhårig över en natt" stämmer nästan på mig. Förutom att "övernattengråhåriga" brukar uppleva trauman. Vilket jag inte gjort. Mitt förgråande är alltså ren och skär ålderdom. Än har jag ingen status på nacken men jag ska klippa mig på måndag så då ska jag ta reda på det. Darlingen blir då och då beordrad att undersöka men han är färgblind så jag litar inte riktigt på honom. Ibland tror jag att han säger vad som helst för att jag inte ska bli ledsen. Han är oerhört diplomatiskt när det gäller små personliga tillkortakommanden. 

Jag längtar till den dag då jag resignerar. Över de gråa hårens frammarsch. Jag inbillar mig att jag nojja över själva förändringen. Inte på grund av att jag tycker att grått är en ful färg.

Min ålderdom kommer i skov. På bara några månader - när jag var runt 37 - kom rynkorna. På morgonen - när jag körde till jobbet glodde jag mig i spegeln. Var en trafikfara av stora mått. Syftet var att undersöka hur rynkorna såg ut i dagsljus. De stannade kvar. De gillade att bo i mitt ansikte och jag försonades med dem och tänkte stoiskt "En ansikte med rynkor, är ett ansikte med karaktär". Undrar vad som blir nästa skov efter gråa hår. Åldersfläckar? Hjärt- och kärlsjukdom?

När jag promenadspatserar så har jag numera fullt upp; jag tittar både efter barn som kan tänkas vara adopterad (och om de ser lyckliga och harmoniska ut) och efter "tanter" (i 40 års åldern) med gråa hår. De är inte så jättemånga. Det är vanligare med andra färger i håret. På kemikalisk väg. Men jag gillar ju min egen (fd) hårfärg. Mörk med ljusa slingor. Alldeles på egen hand.

Jag tror jag har en smygande ålderskris. Mycket retfullt eftersom jag trodde att jag skulle slippa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...