Jag njuter av att komma hem på kvällarna. Göra mat tillsammans med Darlingen. Krypa ner under filten. Vakna i egen säng. Inte jobba på kvällarna. Det är märkligt hur stort jag uppskattar tristessen efter 3 månader i farten.

Ikväll är det kalas för mellersta Rosenflickan. Hon ska få nagelvårdskit som Darlingen köpt i USA . Hon är mån om sitt utseende på ett ganska tystlåtet och naturligt sätt. Idag kommer jag träffa flickornas mormor. Hon har haft förfärligt ont i sin höft de senaste månaderna. Tyvärr är det sannolikt att hon fått tillbaka cancern som hon kämpade tillbaka för några år sedan. Jag hoppas att så inte är fallet men både hon själv och hennes dotter har arbetat som sjuksköterskor i många år och verkar vara ganska övertygade om vad ontet handlar om. Jag tycker det är svårt att veta vad man ska säga och hur man ska agera. Rent instinktivt vill jag fråga och visa att jag bryr mig men samtidigt vet jag att det inte är ett ämne som lämpar sig för barnaöron och kalasdagar.

Inget nytt på adoptionsfronten. Jag försöker bekämpa att hamna i tröstlöst väntetillstånd eftersom jag vet att jag kommer hamna där tids nog. Så länge jag kan undvika det är det bra. Lättare sagt än gjort. Att det ska vara så infernaliskt svårt att leva i nuet....  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...