Det är två veckor kvar till ledigheten och varenda cell i kroppen skriker efter ledighet trots helgen. Jag vet att jag har två lugna veckor framför mig på jobbet men det hjälper inte. Jag vill bara inte. Hela kroppen har trögat till sig och jag känner mig som om jag vacklar mot målet efter ett maraton. 

Jag vet orsaken till dagens olust beror på men det hjälper föga att tänka på att det är över inom en vecka.

Gårdagen var skön och vilsam. Vi har så smått börjat pratat om hur man ska sysselsätta en 4-åring på ett plan i närmare ett dygn. I synnerhet när man inte har gemensamt språk och inte känner varandra så väl. Pussel, pennor och block, bärbar dvd (låna Bonusens?) med taiwanesiska tecknade filmer, pekböcker. Min bästa gren är inte långresor. Jag blir trött och uppsvälld om benen. Darlingen har börjat oroa sig för resan till Taiwan trots att vi inte ens fått barn ännu. Han vet att jag inte är så lätt att tas med på långresor - gnällig, uppskruvad och nervös, uppsvullen, pipig, migränig (varför kommer det alltid när man reser?!). Och hemfärden med samma förfärliga människa (jag alltså) och en liten Batting som vi precis träffat och fått i våra armar. Måtte jag få en massa mammahormoner som innebär att jag skjuter bort mina egna besvär och gaskar upp mig.

Men först kanske det där Samtalet ska komma...