För några dagar sedan biföll jag till att åka på utflykt till Smygehuk där det hölls spelmansstämma. Jag var väl inte super begeistrad eftersom jag tycker det är lite nördigt med spelmansmusik. Däremot älskar jag att göra utflykter med mina föräldrar. Det påminner mig om min barndom. Man kör kringelkrokarvägar mot målet, helst på den skånska landsbygden. Om man har tid stannar man lite här och där. Det finns massor av picknickmat, upptäckarlusta och en förmåga att göra nedslag i tillvaron och bara befinna sig där ett tag.

Det blev en magiskt härlig eftermiddag. Anderslövarna deltog också. Och jag upptäckte att jag faktiskt njöt maximalt av att bara vara på den där gräsplätten i Smygehuk. Där solen strilade genom träden, hästarna strosade i hagen, havet luktade tång, musiken kvillrade genom luften och folkdanslagen skuttade omkring på dansgolvet. Store Anderslövaren hade en dagscrush på mig. Han brukar omge sig med en stor integritetssfär men denna gången smög han sin lilla hand i min och ville prata. Så vi spankulerade omkring tillsammans och letade stenar med hål i, filmade sällskapet med vår nya videokamera, tävlingssprang och pratade om ditten och datten.

Vid sextiden bröt vi upp och åkte hemåt. Jag blev levererad hemma hos Darlingen där vi matade honom med överbliven picknickmat, drack resterna av gårdagens champagne och kompletterade med lite öl. Kvällen var ljuvligt oblåsig (äntligen!) och solen sken. Mellan sex och åtta är vår uteplats fantastisk att sitta på. Solen börjar gå ner, luften svalnar av och det är oftast tyst. Märkligt nog eftersom trädgården är pyttepytteliten och man i princip sitter i knäet på grannarna som dinerar.

Födelsedagskrisen är överstånden. Jag erinrade mig för några dagar sedan att detta faktiskt brukar återkomma. Jag var lika känslomässigt upp och ner när jag fyllde 40 år på Mallorca. Kanske har jag något slags omedveten ålderskris. Eller så beror det på att jag innerst inne vill fira min födelsedag men inte fixar uppståndelsen omkring ett arrangemang där jag själv står i centrum. Undrar om man kan få terapi för något som inträffar en gång om året...

Nu har Darlingen återigen begett sig till arbetet och jag har en hel dag till mitt förfogande. Än så länge är jag inte trött på att vara solo men kanske blir jag det i nästa vecka. Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Kanske inget. Imorgon ska jag rusa till Systembolaget för att kolla om man kan beställa en prisbelönt gin som tillverkas på Ven, till torsdagens födelsedagsbarn. Hoppas, hoppas för annars kommer jag få bry med att hitta på något nytt...

mamman: TACK för alla dina uppmuntrande och engagerade kommentarer. Jag blir så glad när du tar dig tid att begrunda och kommentera mina inlägg!